Även om hon är glad och tacksam, finns sorgen där, hon gråter ofta. Det sker också när vi träffas. Det som smärtar är förlusten av två söner i kriget i hemlandet, förlusten av ytterligare två söner i späd ålder och att flera döttrar bor kvar i Irak under dåliga förhållanden.
Svenska språket är också ett problem. Vi tar hjälp av arabisktalande tolk för att förstå varandra.
– Jag kan tre språk, arabiska, turkiska och kurdiska, men svenska är jättesvårt. Jag har gått kurs här, men det går bara inte. Det beror nog på att jag är så gammal, har mycket svårare att lära.
Hur firar du 60-årsdagen?
– Jag har inte tänkt så mycket på den.
Den största önskan är att förenas med familjen, tycks det. När det inte går, blir det liksom inte samma sak.
Läs hela artikeln i lördagens papperstidning