– Det har blivit en tradition att jag bjuder in grannarna på lite glögg och skinksmörgås den andra advent. Jag har gjort det i cirka tio år nu och det är lika roligt varje gång. Det brukar komma mellan 20 och 30 personer och många är barn som tycker det är spännande att se mina tomtar.
Första tomten fick Ammie av sin bror i julklapp när hon var 20 år. Den är ett par decimeter hög och har en speldosa inuti kroppen. Ammie skruvar upp speldosan och "Jingle Bells" klingar ut från tomten.
– Den heter Bobbo och är anledningen till att jag började spara på tomtar. Jag tycker det är kul att hitta nya och köper bara begagnade på loppisar och auktioner. Nu har jag nästan inte plats för fler småtomtar, så jag letar i stället efter såna som gör något, spelar eller sjunger. Men det händer också att jag får påfyllning av grannarna när de kommer på visningen.
Ammie tar fram det senaste rörliga fyndet, en tomte som håller i ett paraply, vickar på rumpan och sjunger Tom Jones låt "She's a Lady". Vi kollar in några fler. Tomtetrion som har trumpet, saxofon och trummor rör sig synkroniserat i takt till en engelsk julmelodi. Fotograf Anders Nilsson filmar de roligaste och filmen går att se på ekuriren.se.
– Grannbarnen tycker det är jättekul att sätta på de som låter och det brukar bli ett himla liv när alla är på samtidigt.
De äldsta tomtarna har Ammie placerat längt bak mot fönstret. Vi jämför de gamla med de nya och hon konstaterar:
– De äldre har ingen mustasch och inte lika stort skägg som de nyare. De gamla ser ofta lite elaka eller arga ut, kanske inte konstigt eftersom man ibland skrämde barn med tomten.
Ammie tar fram en något större keramiktomte som har ett dragspel i händerna. Han har gröna byxor och sitter med benen i kors.
– En sån här tomte hade alltid farmor på julbordet när jag var liten. Jag fick aldrig just den men hittade en likadan på loppis och köpte den i stället.
Hur ska tomten se ut för att du ska köpa den?
– Viktigast är att den ser snäll ut.
När tar du bort dem igen?
– Ungefär i mitten av februari.