Om statministern som vanligt var saklig och på gränsen till byråkratisk, var Håkan Juholt desto mer brinnande i anden. Han har ”högre ambitioner” för Sverige: fler lärare och sjuksköterskor, högre pensioner, mindre barnfattigdom, färre arbetslösa och mer gratis kultur. Men vem vill inte ha det? Det är som om Håkan Juholt förväxlar listor på bra saker i allmänhet med en konkret och finansierad politik för utbyggda samhällsnyttigheter. Den nya S-ledaren avstod från en del av de vidlyftigheter han ägnat sig åt under sina två månader som partiledare men hemföll åt att måla fan på väggen och skrämmas med nedmonterad välfärd. Trots att den strategin redan har prövats och visat sig fungera dåligt.
Gustav Fridolin har en egen, belevad debattstil. Det är rätt skönt, som kontrast, med en politiker som inte blir föraktfull, otrevlig, förnärmad eller heligt uppbragd i replikskiftena. Fridolin använder sig också av det lilla knepet att berömma sina meningsmotståndare. Om artigheten kommer sig av äkta respekt får vara osagt, men hellre spelat lugn än teatralisk indignation.
Debattens Svarte-Petter var Jimmie Åkesson. Fredrik Reinfeldt klumpade ihop honom med resten av oppositionen och påtalade hur den slagit sig samman och i ohelig allians fällt regeringens politik flera gånger. Och Håkan Juholt avvisade resolut Åkessons närmanden, eftersom han menade att SD-ledaren hörde till regeringsunderlaget (alltså inte för att han står för brunsörjiga åsikter om vem som hör hemma i medborgargemenskapen).
När de flesta redan troppat av och även uthålliga åhörare sedan länge börjat längta efter att debatten skulle ta slut, tog Göran Hägglund till orda. Han levererade i vanlig ordning en skojig metafor, den här gången om Vänsterns lilla Håkan, förlåt, prästens lilla kråka: än slank han hit och än slank han dit och än slank han ner i diket.
Lite kul – men mindre kul att Juholt sladdar omkring med det största oppositionspartiet. Vårdslöst hanterar han den svenska utrikespolitiken, slarvar bort den nödvändiga förnyelsen av Socialdmeokraterna, och nonchalerar vallöftena om att inte ge inflytande åt SD.