Vilken är den största tjusningen med klättringen?
– Att få vara ute i naturen. Närvaroupplevelsen! Tiden stannar när man klättrar. Det enda man fokuserar på är nästa grepp.
Aldrig rädd?
– Nej, mer spänd och förväntansfull. Säkerheten går också alltid först när jag klättrar.
Du verkar så lugn som person?
– Ja. Men när jag klättrar är jag mycket mer explosiv. Det blir lite som två världar för mig.
Det var föräldrarna och uppväxten i Ärla med närheten till naturen som väckte Anders stora intresse för friluftsliv. Familjen – som också består av storebror Erik – var ofta ut på kanotpaddlingar, tältövernattningar, fjällvandringar och åkte mycket skidor. Under många år ägnade sig Anders också åt dykning. Han har även haft segelbåt, paddlat havskajak, kört mountainbike och har de senaste åren även börjat med kitesurfing. Men det är vid klättringen han stannat. Verkar näst intill passionerat intresserad.
Det har blivit minst ett par klätterresor årligen. Senast i somras under två månader i södra Frankrike respektive Italien.
– Den resan lever jag fortfarande på, fortsätter Anders.
Vad minns du särskilt av den?
– Klättringen i Provence i södra Frankrike.
Efter grundskolan i Ärla och Skogstorp, valde Anders barn- och fritidsprogrammet på Rinman.
– Jag trodde inriktningen skulle vara mer orienterad mot friluftsliv på den linjen än den var. Då visste jag heller inte att det fanns gymnasieskolor med specialinriktning mot mina intresseområden på andra platser i landet.
Med facit i handen är Anders dock rätt nöjd. Han har varit ungdomsledare under många år och har haft nytta av gymnasiestudierna i det sammanhanget.
I dag jobbar han runt 80 procent som personlig assistent åt en 25-årig kille via Emil-kooperativet. Utöver det driver han egen firma.
– Den kombinationen passar mig jättebra. Jag trivs verkligen som personlig assistent.
– Att få vara en del av en annan människas liv och vardag. En människa som inte har det lika lätt som de flesta andra av oss.
– Sen ägnar jag mig främst åt trädfällning i min egna firma. Eftersom jag gillar att klättra, klättrar jag upp i träd som kanske står i trånga utrymmen på en tomt och tar ner dem i delar.
Familj?
– Nej. Men det är förhoppningsvis på gång. Jag kanske har tänkt för mycket på klättringen under de senaste åren? Varit för uppslukad av den?
Att välja detta livsfokus tycks dock passat Anders.
Du gör alltså någon sorts summering respektive nystart nu när du fyller 30?
– Ja. Tänker en del på vad jag hittills gjort i mitt liv. Vad jag fått ut av det och ur jag ska gå vidare. Jag är bland annat sugen på att flytta utomlands ett tag. I alla fall säsongsvis.
Kanske är det storebrodern som sedan ett par år tillbaka bor på Sri Lanka och driver eget företag som inspirerat.
Hur ser ditt liv ut om tio år tror du?
– Då har jag i alla fall skaffat familj.