Just nu pågår FN:s klimatkonferens i polska Katowice och i söndags anslöt Gunhild Stordalen; läkaren, filantropen och miljöaktivisten som kämpar för att rädda världen – och sitt eget liv. Sedan en tid mår hon bättre än hon gjort på mycket länge, och får i intervjuer i press, radio och tv prata om de frågor hon verkligen brinner för och inte bara om sin grymma sjukdom. Nu får hon också prata om sin bok, ”Den stora bilden”.
Hon var bondflickan, som växte upp i lilla norska Muggerud, med skogen som lekplats och djuren som bästa vänner. Tidigt föddes viljan att jobba för planeten och dess invånare. Hon var bara sex år gammal när hon arrangerade sin första demonstrationståg för miljön. Och hon mobbades av de andra barnen för att hon sprang runt och bankade på bilrutorna och skällde på föräldrarna som stod utanför skolan och väntade på sina barn med bilen på tomgång.
I dag läser hon vetenskapliga rapporter som vi andra spisar dagstidningar eller skönlitteratur. Gunhild Stordalen, 38, på god väg att bli en av världens riktigt stora klimatinfluencers. Med sin EAT Foundation jobbar hon, forskare, politiker och experter tillsammans med frivilligorganisationer och FN för att visa att svält, ohälsa, klimatförändringar – allt hänger ihop med livsmedelsproduktionen i världen. Maten, hävdar hon, är lösningen på allt. Om man gör rätt kan maten vara det första steget på vägen mot att utrota fattigdomen.
Men det är bråttom, ska världen och vi i den kunna räddas måste det hända grejer snabbt. Tiden är på väg att springa ifrån Gunhild och hennes vision redan i planeringsstadiet. Och precis när hon hade växlat upp slår sjukdomen till. 2014 diagnosticeras hon med obotliga systemisk skleros, vilken i värsta fall bara ger henne ett par år till att leva. Men hon har ju en värld att rädda, hur ska hon ha tid att dö?
Den riktiga hjälten i boken och i hennes liv är, enligt Gunhild, Petter Stordalen. Hotellmogulen som vinner hennes hjärta och som i morgongåva ger henne en välfylld stiftelse. Plötsligt finns möjligheten att inte enbart kunna rädda liv. Med mycket pengar följer stora möjligheter.
Men också ett enormt ansvar. Och hur enkelt är det att som ung, blond miljardärsfru stå framför höga politiker och näringspampar med starka intressen och stora värden att försvara, och tala om för dem att de måste tänka om, lägga om produktionen och värna om miljön? Inte ett dugg, får hon snart erfara.
Men med sin galet starka envishet och med övertygelsen om att hon är på rätt spår krigar hon vidare. Hela tiden står Petter bakom henne, uppmuntrande och stöttande. Och när sjukdomen bryter ned henne finns det ingenting Petter inte är beredd att göra för att hitta en fungerande behandling.
Utan Petter hade varken hon eller EAT varit här i dag, konstaterar hon krasst.
Bondflickan blev miljardärsfru, läkaren blev dödssjuk. Så många motsatsförhållanden, så mycket besvikelse, frustration och tidsnöd. Det här är en oerhört gripande story, men Gunhild Stordalen har tillsammans med Jonas Forsang skrivit den rakt och ärligt, ibland lite på gränsen till trivialt, utan överdriven melodram. Det, tillsammans med de korta drivande kapitlen, gör att boken är lättläst trots de komplexa ämnena.
Gunhilds och Petters kärlek, kamp, rädslor, dödsångest, hopp och förtvivlan varvas med initierad fakta kring livsmedelsproduktionen i världen, i backspegeln och i dag. Alltihop utgör den stora bilden. Och den är oerhört angelägen.