Annas berättelse börjar för mer än tio år sedan, det är då hon får skyddade identitet för första gången. Efter tretton år i ett våldsamt förhållande valde hon att rymma därifrån. Hon hamnar i ett skyddat boende för kvinnor. Men hennes tonårige son, som var för gammal för att bo där enligt boendereglerna, hamnade i familjehem.
– Vi hade sjutton handläggare på ett år och han fick byta familjehem flera gånger. Efter detta är det svårt för honom att känna förtroende för människor, berättar Anna som samtidigt satt sysslolös i det skyddade boendet.
– Jag var kvar i Eskilstuna och mannen jag hade flytt ifrån åt lunch varje dag i närheten av boendet, så jag kunde inte gå ut. Det kändes obehagligt, säger hon och fortsätter:
– Socialen hade lovat att jag skulle få ett nytt boende inom kort. Jag trodde att de menade tre eller fyra dagar, att jag snabbt skulle få flytta till en annan stad.
Men hon blir kvar i tre månader. En dag bestämmer hon sig för att flytta själv och sätter sig på ett tåg mot Borås. De kommande fyra åren byter hon stad flera gånger och lever under skyddad identitet.
– Det var jobbigt att leva på det viset, det gick inte att registrera sig någonstans på internet och all min post kom genom Skatteverket. Jag existerade helt enkelt inte, berättar hon.
Sedan två år är hon tillbaka i Eskilstuna. Hon bestämde sig för att hon inte behövde skyddad identitet längre. Men det dröjde inte länge innan hon utsattes för våld av sin son.
– Det var obehagligt och vi var osams så jag sökte om en skyddad identitet igen och flyttade, berättar hon.
I dag säger Anna att hon har upplevt mer än en 100-åring trots att hon inte är hälften så gammal. Hon kämpar med sin relation till sonen.
– Han har missbruksproblem och jag har gjort allt för att han ska få hjälp. Han är inte så glad över det och vi bröt kontakten nyligen, säger hon och känner att hon kan behöva skyddad identitet igen.
– Det är möjligt att jag behöver det, om hotet från min son blir värre. Han vet var jag bor så jag skulle först behöva flytta. Jag skulle ljuga om jag säger att jag inte är rädd för honom, säger hon.
Anna säger att hon visserligen fick ett visst skydd från sin före detta man och sin son genom att få skyddade personuppgifter. Men hon är också kritisk till att kommunen var så långsam med att hitta boende åt henne på annan ort.
– Det ska inte ta så lång tid, det ska finnas boende som är möblerade och klara på ett relativt nära avstånd, kanske mellan 30 och 40 mil.
Dessutom betonar hon:
– Min son borde ha fått följa med mig. Då hade det kanske inte sett ut så som det gör i dag.
Under alla år med skyddade personuppgifter har hon upptäckt hur många människor som dålig kunskap om hur det fungerar.
– Man behöver alltid förklara varför man har skyddad identitet. Folk kunde se det när jag sålde eller köpte grejer på webben till exempel, och de undrade. På apoteket var det också underligt för apotekaren när jag kom med en gul lapp för recept så hen behövde ta hjälp från en kollega för att förstå. Det var besvärligt, säger hon.
Carina Hällberg, Socialstyrelsen, betonar att det har gjorts stora förbättringar vad gäller frågor om våld i nära relationer sedan Anna rymde för mer än tio år sedan.
– Tidigare fokuserade man mycket på de vuxna och glömde bort barnen. Idag pratar man väldigt mycket med barnen och man har förstått att insatserna för dem är oerhört viktiga. Frågan har kommit upp på den politiska dagordningen också, vilket har gjort att vi på Socialstyrelsen har fått många uppdrag och blivit bättre på ta fram föreskrifter och råd till kommunerna, säger hon.
Idag tvingas inte barn och föräldrar bo på olika håll när de flyr från sitt hem på grund av våld och övergrepp.