Annika i Torshälla har snöat in på vita gubbar

De hårda är i keramik, porslin, glas, plåt eller stearin. De kramgoa är sydda i mjuka tyger och kroppen är stoppad med vadd. Det finns till och med en som går att äta – den är gjord av choklad. Annika Einarsson i Torshälla gillar snögubbar men bara såna som inte smälter.

Speldosan är en julkapp från sonen Marcus. – Jag brukar låta den spela en stund innan jag somnar. Det är mysigt och får mig att koppla av och bli trött.

Speldosan är en julkapp från sonen Marcus. – Jag brukar låta den spela en stund innan jag somnar. Det är mysigt och får mig att koppla av och bli trött.

Foto:

Övrigt2018-12-22 10:15

När andra samlar på tomtar har Annika Einarsson i stället koncentrerat sig på snögubbar, men hon har också några tomtar i sin samling som nu består av 150 tomtar och 263 snögubbar. Egentligen brukar Annika inte plocka fram gubbarna förrän några dagar före jul, men i år har hon gjort ett undantag för vår skull.

– Jag har alltid älskat julen och att pynta. Det kommer nog från min uppväxt då mamma satte upp alla juldekorationer natten före julaftonen. Så när vi kom upp på morgonen var allt klart. Det var mysigt!

Redan på trappen utanför huset möter vi de första snögubbarna och i hallen står en halvmeterhög på en stol och blinkar i olika färger. Vi går in i vardagsrummet där Annika har juldekorerat med de flesta gubbarna.

– Några har en bestämd plats men de flesta får en ny placering från år till år. Jag kommer helt enkelt inte ihåg hur jag brukar ställa dem.

Men lite planering finns det nog för de mjuka och mindre ömtåliga står på golvet och de i keramik eller porslin är placerade högre upp, troligen för att inte husets katt ska välta någon av misstag.

– Egentligen vet jag inte varför jag började samla, jag gillar helt enkelt snögubbar, de är mysiga och charmiga men de får absolut inte se elaka ut. Jag fick min första av farmor när jag flyttade hemifrån. Den var i porslin och hon hade handmålat den. Sen har jag fått många av både henne och mamma – båda gillar porslinsmålning. Det har aldrig varit problem att köpa julklappar till mig, alla vet vad gillar och det kan aldrig bli för många snögubbar.

Med gubbarna följer också minnen, som den i glas med svart hatt och genomskinlig kropp med glittriga bubblor.

– Den köpte jag på Kalmars glasbruk för tolv år sedan. Jag kommer ihåg det speciellt för det var sommar, varmt och skönt och vi hälsade på vänner. Det var en härlig semester.

En annan liten och ganska oansenlig snögubbe bär också på ett speciellt minne för Annika.

– Den köpte jag också på en semester, vi var i Tällberg och firade pappas 60-årsdag. Varje gubbe har sin charm och jag har inte två som är likadana.

Eftersom Annika planerar att flytta i vår har hon inte gjort några stora snögubbeinköp det senaste halvåret men något har det ändå blivit.

– Duken på bordet och kaffekopparna är mina senaste inköp. Så fick jag den i choklad av mina arbetskompisar när jag nyligen började ett nytt jobb.

Till nästa jul har Annika säkert fyllt på sin samling. Den nya bostaden är nämligen några kvadratmeter större än där hon bor nu.

– Ja, då finns det ju plats för fler.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!