Utredningen som tar upp pensionsåldersgränserna handlar till stor del om annat.
Den är i långa stycken en välmotiverad anklagelseakt mot en del arbetsmarknadsparter, och mot deras föråldrade tjänstepensionsavtal som direkt motverkar de stimulanser till yrkesarbete som finns i det allmänna pensionssystemet.
Utredningen har även en liten räcka förslag om arbetsmiljö. Det är rätt tänkt.
Om fler är friska och orkar längre blir det lättare och roligare att jobba några år till. Det enda som kan tilläggas är att hälsa beror mycket på livsstil och vanor utanför jobbet.
Mycket annat än arbetsmiljö påverkar förmågan att vid något högre ålder fort-farande klara ett arbete.
Men den verkliga knäckfrågan, där utredningen dessutom inte har skarpa förslag eftersom parterna står för avtalen, är alltså konflikten mellan drivkrafterna i 90-talets förnuftiga pensionsreform och drivkrafterna i de avtal där tänkandet från 1950-talet cementerats.
Ännu en gång konstateras det att de "skyldiga" är arbetsgivare och fack inom dels det privata tjänstemannaområdet, dels den offentliga sektorn!
LO-förbunden inom det privata näringslivet var framsynta föregångare med moderna avtalspensionsordningar, där premier bygger upp förmåner på liknande sätt som i den statliga inkomstpensionen, som omfattar alla yrkesarbetande.
Flera avtal om tjänstepension reviderades så småningom under intryck av beslutet om pensionsreformen på 90-talet.
Men de gamla ordningarna ändras så långsamt att vissa avtalspensioner i årtionden framåt kommer att innehålla drivkrafter som verkar för att pensionering sker tidigare, snarare än senare.
Detta skattegynnas dessutom kraftigt genom den förmånliga beskattningen av avtalspensioner, som fridlystes på grund av trycket från tjänstemannafacken vid den stora skattereformen 1990–91.
Staten "subventionerar avtalade pensionslösningar som förkortar arbetslivet", skriver utredningen!
De olika åldergränserna kommer partierna i pensionsarbetsgruppen ganska säkert att kunna enas om på ett bra sätt.
Att lirka fram en översyn av tjänstemannaavtal med bakvända drivkrafter är en svårare, men angelägen, uppgift.