Andra orter som associeras med hemska brott är till exempel skånska Hörby, där en tioårig flicka blev brutalt mördad 1989, och Bjuv där två unga bröder mördade sin 15-åriga kamrat 1994. För att inte prata om Knutby.
Jag kan föreställa mig hur trist det måste vara för de som bor på de här ställena att ständigt få sin hemort sammankopplad med den värsta formen av brutal kriminalitet. Det kan inte vara lätt ens för de mest slipade pr-proffs att marknadsföra mordorterna som de småstadsidyller de måhända är. Större städer drabbas sällan på liknande sätt men ibland verkar det bara vara tillfälligheter som styr. Eller som i Eskilstunas fall: ren tur.
De som har betalt för att vårda och stärka kommunens varumärke – och alla vi andra Eskilstunabor med för den delen – har anledning att vara tacksamma över de omständigheter som gjorde att den 42-åring, som i tingsrätten dömts till livstids fängelse för mord, kom att kallas Arbogakvinnan av riksmedierna och inte Eskilstunakvinnan. Den sommarstuga som stått i händelsernas centrum råkade ju faktiskt bara ligga i Arboga kommun. Alla andra beståndsdelar i den sorgliga historien bottnar ju tyvärr helt i Eskilstuna men beskrivs i alla sammanhang som det så kallade Arbogafallet. Den lilla västmanländska kommunen har därmed drabbats dubbelt. Många minns fortfarande med fasa händelsen där en tysk kvinna i mars 2008 mördade två små barn i Arboga, ett fall som fick stor internationell uppmärksamhet.
Vi får hoppas att det fortfarande finns en och annan människa i landet som förknippar vår grannkommun med dess stolta historia i stället för hemska mord.