‒Det är en ära att få komma tillbaka och föreläsa på Stenhammarskolan. Det är första gången jag är tillbaka sedan jag slutade nian. Och det var 20 år sedan!
Delvin Arsan är statsvetare, skribent och arbetar i dag med biståndsfrågor. Som 13-åring kom hon till Sverige från Syrien 1993 och växte därefter upp i Flen. Nu bor hon lite överallt, berättar hon.
Dagens föreläsning ska handla om tvångsäktenskap. Det är ett ämne som Delvin Arsan har arbetat med i många år. Men hon är även personliga erfarenheter. I höstas släpptes hennes bok "De tystade rösterna", som bland annat beskriver hennes familj relation till tvångsäktenskap.
‒Min egen mor ingick ett tvångsäktenskap med min far, som också tvingade min syster in i ett arrangerat äktenskap för att hon skulle kunna söka asyl i Sverige, säger Delvin Arsan.
Delvin Arsan förklarar de komplexa strukturer som omger och normaliserar gamla traditioner gällande tvångsäktenskap. Och hur dessa strukturer påverkar utsatta flyktinggrupper som kommer till exempelvis Sverige från länder där stora humanitära kriser pågår.
‒Många flyktinggrupper kommer från samhällen där demokrati är ett abstrakt begrepp. Då blir familjen och tradition de starkaste institutionerna, som väger tyngre än lagar mot exempelvis barnäktenskap. Och så blir tvångsäktenskap normaliserat, säger Delvin Arsan och fortsätter:
‒Men tvångsäktenskap kan också ha sin grund i ekonomiska skäl, gemenskap, eller kanske ett behov av uppehållstillstånd. Det finns så många bakomliggande skäl.
Delvin Arsan arbetar internationellt med frågor om jämställdhet. Hon berättar att Sverige ligger efter många andra länder när det gäller hanteringen av tvångsäktenskap.
‒Vi måste exempelvis lära av Mellanöstern där det tidigare har tagits fram tillvägagångssätt och mekanismer som är mycket mer utvecklade än det sätt som vi bemöter tvångsäktenskap i Sverige.
Ett exempel som Delvin Arsan tar upp, är hur debatten i Sverige är väldigt centraliserad kring idéen om en hederskultur.
‒Vi kan inte fortsätta att prata om hederskultur. För det handlar inte om en kultur utan om olika miljöer. Miljöer och strukturer som skapas eller återskapas i Sverige genom exempelvis utanförskap, ekonomisk situation, diskriminering eller brist på säkerhet, säger Delvin Arsan.
‒Vi pratar inte heller om gråzonerna. Vi pratar inte om de bakomliggande processerna. Hur det händer. Vi måste börja med att informera nysvenskar och gamla migranter om demokrati för att människor ska kunna nyttja den frihet som finns i Sverige, säger Delvin Arsan.
När det gäller framtiden är Delvin Arsan positiv, så länge det sker en radikal förändring i hur problemen hanteras och bemöts.
‒Vi måste prata om hur Sverige ska agera när det kommer till tvångsäktenskap. Problemet uppstår i kollektiva miljöer och problemet måste därför också lösas gemensamt i dessa miljöer. Idag saknas det mekanismer och tillvägagångssätt, och framförallt så är insatserna riktade mot barnen som är offer. De måste riktas mot föräldrarna, säger Delvin Arsan och fortsätter:
‒Just nu pratar vi om förövarna som en grupp utanför. Men de måste vara en del av lösningen. För det handlar inte om att föräldrar vill begå ett brott. Utan att de lever efter gamla traditioner. Därför måste vi nå ut till föräldrar och öka deras medvetenhet.