Det har väl något med uppväxten att göra, någon sorts trygg igenkänningsfaktor sprungen ur High Chaparall, Bröderna Cartwright och Hill Street Blues.
Coola snubbar som stoppar bovar och avslöjar slemma smugglare och ställer allt till rätta.
Men här är det på riktigt och det är USA:s gräns som ska skyddas.
Mest mot illegala immigranter.
Människor som gör nästan vad som helst för att få in en fot i den rika världen.
Sånt kollar jag på som underhållning och bara det är ju ett solklart bevis på att världen är galen.
Antar att det ser likadant ut vid Europas gränser mot den fattiga världen, men det är svårt att tänka sig att någon skulle komma på idén att göra fryntlig underhållning av hur afrikaner motas bort vid tex Gibraltar när de försöker ta sig in i Spanien.
Eller är det bara en tidsfråga innan vi får se patrullerande EU-poliser som skrockar över hur de lyckats få stopp på något fartyg fullproppat med illegala immigranter?
Hur som helst. Emellanåt får man in på bara skinnet egna aha-upplevelser av hur den rika världen med alla medel håller den fattiga stången.
En mig närstående backpacker blev på nyårsdagen av med pass, kamera och mobiltelefon i Centralamerika. Egentligen ingen skada skedd utom en massa krångel. Det krångligaste var passet eftersom flygbiljetten hem går över USA som inte godkänner de provisoriska handskrivna pass som svenska ambassader utomlands utfärdar.
Utan nytt turistvisum till USA återstod bara att köpa ny flygbiljett hem för typ 8 000 kronor.
Bara att försöka inställa sig på en amerikansk ambassad. Och där få en fingervisning om vad en latino som försöker komma in den legala vägen har att tampas med.
För att söka om visum måste ett personligt besök göras på amerikanska ambassaden. Ett sånt besök måste bokas i förväg på telefon.
För att överhuvudtaget få telefonnumret till den amerikanska ambassaden måste den som ska söka först sätta in 143 dollar på ambassadens konto.
Har ingen koll på vad månadslönen ligger på i Managua, men läser att de utländska turisterna oftast ger mer dricks per dag än vad servitörerna tjänar på en vecka. För den som är född i rätt ände av världen är 143 dollar inte mycket att bråka om, inte ens med en rätt skral reskassa.
Men för de flesta latinamerikaner som vill få några smulor med från den rika världens bord återstår bara att försöka smuggla sig förbi schäfrarna och poliserna vid den amerikanska gränsen.
De som misslyckas får kanske åtminstone vara med i tv på bästa sändningstid.