Min bästa egenskap är också min sämsta. Jag är så lyhörd och omtänksam att det börjar bli ett problem.
Jag fungerar nämligen lite som en stor tratt som dammsuger exakt allt i min omgivning. Här på Eskilstuna-Kuriren arbetar vi i ett öppet kontorslandskap. Kombinationen är inte helt klockren för en trattperson som mig.
Är det någon i andra änden av lokalerna som frågar efter ett tuggummi så når det såklart mina öron. Direkt börjar jag leta i min väska, för kanske kan jag göra en insats där.
Får någon ett samtal med någon knepig fråga gör jag en sökning för att se om jag kan ge svar. Att samtalet inte var riktat till mig spelar liksom ingen roll.
Samtidigt som jag lägger mig i allt ska jag sköta mitt jobb. Det kan jag, om jag stänger av och förvandlar mig till en zombie.
Så antingen får mina arbetskamrater leva med en asjobbig självutnämnd assistent eller en zombifierad kollega som är helt avstängd. Undrar vad de helst väljer?