Pandemonium betyder helveteslarm och det andra, ja, det är vi tämligen bekanta med vid det här laget.
Pandemi betyder egentligen ”hela folket”. Fast just nu kan man lätt få för sig att det istället har att göra med den art som lär stå människan närmast, det vill säga svinet.
För som vanligt är det djuren som får bära hundhuvudet när det helveteslarmas i största rubrikstilen om hot mot vår existens. Kor, fåglar och nu svin.
Som obevandrad i vetenskapen om vad genetiska kedjor kan ställa till med om de får spel vore det mig främmande att raljera över vår rädsla för flunsan.
ECMO verkar liksom inte lämpa sig självbehandling.
Men annars är det väl som när man åker flygplan, man får lita på piloten.
I det här fallet på Annika Linde, hon statsepidemiologen på Smittskyddsinstitutet som är i tv i stort sett hela tiden och pratar H1N1 så det står härliga till.
För mig har det blivit med Annika Linde som det är med flygvärdinnorna vid svår turbulens.
Man sitter som klistrad och försöker tolka deras ansiktsuttryck. Är de lugna på riktigt, eller försöker de bara hålla masken för att inte hela planet ska få panik och börja klättra i bagagehyllorna?
Drar det något mörkt över deras anleten, rycker det lite nervöst i näsvingarna, verkar de svettas trots att temperaturen är låg – alltmedan de påstår att det är helt normalt med luftgropsfall på några hundra meter?
I såfall börjar man treva efter den där flytvästen som påstås sitta fastklämd under stolen.
Hittills tycker jag att Annika Linde har sett cool ut på riktigt. Visserligen har läkare med lång erfarenhet en tendens att agera lugnt och hoppingivande även i svåra lägen, det hör liksom till rollen. Men Annika känns äkta. Har hittills inte sett till några misstänkta ögonlocksryckningar som skulle kunna tyda på att hon i lönndom har bunkrat Tamiflu som hon sitter och trycker i sig mellan tagningarna.
Så länge Annika är lugn är jag lugn.
Och dessutom: Utan att ha särskilt mycket koll på vare sig virus eller bakterier så skrämmer larmen om multiresistenta bakterier mer än pandemin. Sätter vi penicillinet ur spel har vi förlorat en av historiens största landvinningar.
När vi ändå är inne på globala epidemier så finns det en aspekt till som vi lätt glömmer bort i vårt självcentrerade navelskådande: Världen dräller av livshotande sjukdomar utan bot. Malaria och denguefeber orsakar lidande och död varje dag.
Men oftast i fullständig medieskugga eftersom vi i i-världen sällan hör till de drabbade.