...att väljas till kung

Författaren Göran Häggs förslag om hur monarkin ska förnyas är inte så himla revolutionerande som det vid första anblicken kan tyckas.
Hägg föreslår att monarkin tar fasta på den svenska historien och i demokratisk anda utvecklas till en plattform som vem som helst har chans att kravla sig upp på.
Demokratiskt tillsatta högheter, helt enkelt.
Vi slipper president och ingen behöver födas rakt in i skvallerpressen.
I en anda av ”envar sin egen lyckas smed” skulle i stället kreti och pleti medelst personvaljskampanjande ha chans att hamna i hovet. Även den med rötterna i Ockelbo kunde då bli tronpretendent utan att först knäa framför prästen.
Att kungkampanja kopplar till den gamla medeltida svenska traditionen att välja kung i allmänna val.
Innan Gustaf Vasa tog ett handfast järngrepp om Sverige och införde arvsrätt i rakt nedstigande led var tillsättning genom val den normala gången.
Både Magnus Ladulås, Magnus Eriksson och Karl Knutsson Bonde blev kungar via val och dubbning vid Mora stenar som låg någonstans mellan Uppsala och Stockholm.
Visserligen finns det väl skäl att misstänka att medeltidens kungaval inte var så himla genomdemokratiska – men vem som helst som besatt en skopa charm och list och dessutom kunde dra ihop en rejäl här hade i allafall chans på riksäpplet och spiran.
Sedan var det bara att dra ut på Eriksgata och med svärd i hand förankra sitt mandat land och rike runt.
En modern svensk variant kunde säkert baseras på SMS:röster och ”gillar”-knappar på Facebook.
Kandidaterna kunde profilera sig på olika intresseområden för Sveriges väl och ve. Exportindustrin är självskriven, men även friskvård, på det att undersåtarna må leva lyckliga i alla sina dagar, borde kunna bli en het profilfråga – särskilt som Häggs modell bygger på att landstingen får en central roll vid tillsättningen.
Just landstingen har ju alltid fört en anonym tillvaro i valsammanhang. Stat och kommun har ”ägt” medan landstingen hamnat på skuggsidan.
Ansvaret för kungakampanjen skulle kanske äntligen kunna sätta denna, ack så viktiga men ofta förbisedda, församling på kartan. Några kraschaner och tiaror skulle med största sannolikhet göra susen. Lyfta landstingen och sätta fokus på vårdens grå vardag.
På tal om tiaror så pläderar Hägg för två parallella kampanjer, en manlig och en kvinnlig. Ett jämlikt land behöver både sin kung och sin drottning.
Och det bästa av allt är att vi förmodligen inte behöver ändra på någonting alls. Iallafall inte just nu. För i den formidabla yra som just nu råder i kungariket är det svårt att tänka sig annat än att Victoria och Daniel skulle bli valda med rungande acklamation.