- Jag kände ingen, hade inte ringt ett enda telefonsamtal innan. Jag lade bara manuset på postlådan och tänkte "det vore väl fasen om ingen alls vore intresserad".
Då hade han skrivit på boken av och till i mer än tio år, varav fyra-fem på heltid.
- Jag sa upp mig från ett fast jobb och gick in i en sorts kokong. Jag hade sparat pengar för att ha råd att göra boken färdig, men att det skulle ta så lång tid hade jag inte tänkt. De sista fem åren lät jag ingen läsa manuset, jag ville inte bli styrd. Så jag hade väldigt svårt att bedöma hur det skulle tas emot.
Han säger att "Korparna" började som en sorts 30-årskris. Innan dess hade han snudd på blivit forskare i medie- och kommunikation och jobbade som universitetslärare.
- Men jag kände att det inte var min grej, därav 30-årskrisen. Innan dess hade jag varit så duktig hela tiden, till och med i lumpen, nu kände jag att det var dags att göra något som betydde något på riktigt. Jag har alltid brottats med en sorts skuld som jag tror många klassresenärer bär på. Jag tror det handlar om skulden över att vända ryggen åt den värld man växt upp i.
Handlingen i "Korparna" utspelar sig på den småländska landsbygden under 1970-talet och precis som romanens tolvårige huvudperson växte Tomas Bannerhed upp på ett småbruk.
På tisdag kväll gästar han Litterärt café på Contrast i Eskilstuna.