– Jag trivs verkligen superbra, med Eskilstuna, lägenheten och Nyfors. Jag gillar när det är liv och rörelse; det alltid finns folk på gatan, barnen tjoar och spelar fotboll och folk pratar med varandra. Jag känner mig trygg här, Nyfors har ett oförtjänt dåligt rykte, säger Sofie som är uppvuxen i Västerås och bodde där innan hon fick jobb på folkhögskolan i Eskilstuna.
Huset som Sofie flyttade in i är byggt på 1950-talet och det var planlösningen som fick henne att bestämma sig så snabbt. Lägenheten är genomgående vilket betyder att det finns fönster åt två håll och det går att se rakt igenom lägenheten.
– Den är luftig, har ett fantastiskt ljus och planlösningen perfekt – ett litet sovrum, lagom stort kök och hall, plus ett stort vardagsrum som går att dela av. Det var viktigast av allt för att jag skulle få plats med mina symaskiner, tyger och min arbetsbänk. Vardagsrummet är så stort som hälften av lägenhetens hela yta.
Det finns ingen tvekan om vad som är den stora hobbyn. Bakom soffan i vardagsrummet står två avancerade symaskiner sida vid sida, en provdocka klädd med en halvfärdig blus, två vackra klänningar hänger på väggen och ett glasskåp är fyllt med tyger.
– Jag började sy när jag gick i gymnasiet, jag var aldrig var nöjd med kläderna som fanns i butikerna. Ibland hittar jag tyger på second-hand och ibland får jag tyger. Det här tyget till exempel kände jag skulle passa till en kavaj/jacka, säger Sofie och visar det turkosrutiga plagget som är dekorerat med en klase röda körsbär.
Att följa ett mönster har Sofie aldrig gjort, allt är egen design och hon har nyligen gått en kurs i mönsterkonstruktion.
– Jag syr för att det är kul och det är ett uttryckssätt som passar mig. Dessutom får jag roligare kläder än de som finns att köpa. Att sy för att sälja det har jag inte tid med. Kursen var jättebra, vi har sytt provplagg och jag har lärt mig flera nya tekniker.
Sofies bästa kompis Murphy, som är av rasen Jack Russel, följer oss från rum till rum och pockar på uppmärksamhet när vi pratar för länge med Sofie. Han hämtar bollar och vill leka. När inte det går hoppar han upp i Sofies knä och slickar henne grundligt i ansiktet.
– Jag har haft hund nästan hela livet. Efter skolan flyttade jag runt, då gick det inte att skaffa hund men jag saknade det jättemycket. Men sen råkade jag hamna hos en kompis som hade valpar och då kom han till mig. Det gick inte att stoppa.
Murphy har ett stort behov av att gosa med Sofie men hittar också på en massa bus, så pass mycket att Sofies mamma tyckte hon skulle göra en bildblogg om honom. På "Murphy of the day" (murphyjrt.tumblr.com) kan man följa hans äventyr.
– Han är en mycket kreativ hund, det händer alltid något.
Sofie renoverade det mesta innan hon flyttade in, målade alla väggar, utom i hallen där tapeterna satt för löst. Hon började riva bort men det fanns många lager och till slut blev det för mycket jobb att spackla väggen slät. I stället fick den bara vara och nu syns både betong och vilka tapeter som en gång suttit där – lite ruffigt men samtidigt personligt och snyggt.
Väggarna i köket har en pastellblå nästan turkos färg medan sovrummet går i en kallare blå nyans som Sofie är mycket nöjd med.
– Det var skönt att få allt som jag ville på en gång. Jag har stort behov av att kunna trivas. Det ska kännas hemma när jag kommer hem. Nyansen på köksväggarna blev jättefin mot den gula färgen på träluckorna som dessutom passar jättebra med mina köksstolar. Det blir som att blanda värme och kyla.
– Färgen i sovrummet är sval som en frisk vind och när jag vaknar och tittar på den känns det som att vara på en strand vid Medelhavet.
Inredningen är sparsmakad. Prylarna är inte många och de som finns är noga utvalda. När till exempel arvegods efter mormor skulle delas behöll Sofie bara några enstaka grejer trots att det fanns nästan hur mycket som helst. Två av mormors klänningar har hon hängt upp på väggen.
– De är ju så fina, men jag kan inte ha dem. Då gör de sig bättre på väggen än att ligga nedpackade i en låda. Jag måste verkligen tycka om en sak om jag ska köpa eller behålla den. Jag gillar inte att ha för mycket omkring mig. Det ska vara tidlösa grejer som jag kan tycka om länge, kanske hela livet utan att de blir omoderna.