Öppet är det näst intill alla dagar året runt, utom på onsdagar. Men nu i mellandagarna håller hon stängt. Dels fyller hon år och dels är julruschen över vid det laget.
Hur mycket tillverkar du?
– Jag gör något varje dag. Jag bara måste, mår inte bra annars.
Kända sömntutor
Mest känd är kanske Äwa Hagqvist för dockorna – sömntutorna – som hon tillverkat i 35 år. Hon började när hon arbetade som barnskötare i Stockholm för barn med särskilda behov, för att de skulle ha en mjuk kompis när de skulle sova. Men hon syr, målar och gör även mängder av annat.
– Jag har verkligen tyckt om alla kurser med pensionärerna och barnen här i trakten. De har kommit regelbundet genom alla år för att tillverka saker. Det har alltid varit öppet för skapande hos mig.
Nu är det dock mindre av den varan, eftersom de äldre gått ur tiden och barnen vuxit upp. Men ett par damer i 90-årsåldern kommer fortfarande regelbundet.
Känner sig hemma
– Jag känner mig hemma och accepterad i Hamra. Det tar bara en kvart att åka in till Eskilstuna och till släkt och vänner i Stockholm är det heller inte långt.
Hamra Hagkvista är före detta fattighus och ålderdomshem. Och en gammal kyrkogård ligger precis utanför husets stora trädgård. Äwa Hagqvist är öppen för det förgångna, för själalivet. Hon säger att hon inte är ensam i huset.
– Men det är bara snälla andar.
Du slutar inte själv jobba för att du blir 65?
– Nej, det känns inte som om det går. Det är som en livsstil att bo och jobba så här.
Den kreativa ådran har Äwa Hagqvist spårat flera generationer tillbaka. En farfarsfarfarsfar Holmberg var knivsmed i Eskilstuna på 1700-talet. Och det har bott flera hantverkare i rakt nedstigande led efter honom i trakten, varav en trädgårdsmästare vid Närsjö herrgård.
– Därför kändes det extra roligt när jag och min man hittade det här huset för 24 år sedan.
Tog hand om pappan
Pappa Nils Holmberg var också både en duktig snickare och kunde brodera. Pappan – som stod Äwa Hagqvist nära – råkade dock ut för en allvarlig bilolycka och blev nästan helt förlamad.
– Jag var bara i 20-årsåldern då, ensamstående mor med två barn och bodde hemma hos mina föräldrar i Älvsjö. Jag skötte pappa i tolv år tills han dog, fick honom bland annat att använda händerna för att sy ryamattor och kuddar. En av mattorna ligger fortfarande framför min öppna spis här i Hamra.
Det har funnits fler uppförsbackar under Äwas levnadsväg. Hon opererades för livmodercancer i 30-årsåldern, fick reumatism i 40-årsåldern som gjorde henne sjukpensionerad, hon har artros och flera knäoperationer bakom sig och hon förlorade senare sin man i cancer.
– Ja, det har varit tungt många gånger. Men allt det där är länge sedan nu.
– Min man var från Värmland, han sa alltid Äwa till mig i stället för Eva. Därför bytte jag stavning på mitt namn.
Du verkar så glad?
– Ja, jag är nästan alltid glad.
Hur känns det att fylla 65?
– Inget särskilt alls. Jag säger som min mor som blev 92 år: ”Det är bara skalet som blir äldre, inuti känns det inget annorlunda.”