Första halvtimmen var inte bra – snällt sagt. Det tjongades friskt och Bagarmossen kändes vassare.
– Vi fick Marcus Söderlind fotskadad på uppvärmningen och tvingades därför flytta om lite och förändra på innermittfältet. Det tog lite tid innan vi hittade rätt där, förklarar Halimi.
Under tiden satt man bara och väntade på gästernas ledningsmål. När djupledsbollarna kom såg IFK-försvaret ut att ha lika svårt att vända snabbt som Austin Powers i filmen med den breda trucken i den smala, smala korridoren.
Men Bagarmossen lyckades på något sätt sumpa varenda avgörande passning i första halvlek och i stället satte Aziz 1–0 i minut 38, frispelad av Alen Visnjic.
– Jag har tjatat på honom hur länge som helst. ”Gå in i planen och slå bollen på djupet, jag springer där nio gånger av tio”. Äntligen kom passningen, säger Aziz och skrattar.
Föll inte ihop som förut
Strax efter paus anlände repliken. Bagarmossen slog inte djupledsbollen för långt och då var det vidöppet i IFK-försvaret. Aus Almaliki rullade in 1–1.
– Då såg vi den stora skillnaden på oss jämfört med tidigare. Förut har vi fallit ihop efter ett baklängesmål. Nu tog vi över helt, säger IFK-forwarden som verkligen låg bakom det avgörande rycket.
• 2–1 (60) dundrade Aziz in på volley. Vi noterade i förarbetet en delikat ”Maradonapassning” (med bakre foten och benen korsade) av Henrik Mäx.
• 3–1 (67) av Jonas Årestam efter att Halimis frispark träffat båda stolparna.
– Bollen var nog egentligen inne redan då, skojar Aziz.
• 4–1 (74) genom Alen Visnjic sedan Halimi lobbpassat över en utrusande bortamålvakt.
– Jag borde ha gjort något mål till. Jag hade ett par fina lägen. Det var därför jag tryckte till bollen så hårt vid 2–1, jag ville få ut frustrationen.
IFK tog därmed tre hyperviktiga poäng i bottenstriden och gav andretränaren Kaj Danielson en härlig 60-årspresent.
På onsdag, borta mot Enhörna, får laget bevisa att vändningen inte bara var en dagslända.
Stefan Alhag
stefan.alhag@ekuriren.se