Det är faktiskt inte alls otroligt att Eskil, som var en missionsbiskop från England, verkligen slogs ihjäl under ett blot i Strängnäs. Man är dessutom ganska säker på att mordet, eller avrättningen skedde den 11 juni år 1080.
Lite drygt 40 år senare, 1122, dyker den första skriftliga berättelsen om Eskils dramatiska öde upp i en skrift av Ailnoth från Canterbury, en präst vid domkyrkan i Odense. »Eskillinus» har för »sanningens vittnesbörd» dödats av de vilda barbarerna och därmed "under det att änglarna gladdes med honom" vunnit den eviga segern. Barbarerna beskrivs som »Suethi et Gothi», alltså svear och götar. Om detta kan man läsa i "Svenskt biografiskt lexikon", ett historiskt mastodontverk som bygger på skriftliga originalkällor.
Från 1200 talet finns också Eskils dödsdag, den 11 juni, med i svenska kaIendarier. I dag firas dock hans dödsdag den 12 juni, då Eskil också har namnsdag. Datumflytten beror på en krock i almanackan. Den 11 juni var upptagen av aposteln Barnabas. Med tiden tog legenden form och berättades ungefär så som vi känner den i dag. Bland annat finns historien i ett officium på rim som Skarabiskopen Brynolf skrev någon gång runt år 1300.
Också kung Inge har funnits. Han kallas Inge Stenkilsson eller kung Inge den äldre i historieböckerna. Han var kristen och stora delar av hans kungadöme var kristnat. Men på något sätt blev det en backlash i processen som tycks ha handlat om traditionen att blota. Svearna ville behålla traditionen, och krävde att Inge skulle delta i riksblotet i Uppsala. När Inge vägrade avsattes han av tinget och fördrevs. Det är då man tror att Blot-Sven kom in i bilden. Han var möjligen bror till Inges svåger och tog helt enkelt makten. Efter tre år ska dock Inge ha lyckats ta tillbaka kronan med våld. Inge ska sedan har fortsatt att regera i många år.
Eskil är dock den som efter tusen år fortfarande omtalas och avbildas. Med Eskil har Sörmland och Strängnäs stift fått ett eget, lokalt helgon, vars namn ständigt är på våra
läppar genom att Eskilstuna har uppkallats efter honom. Men han lever också vidare i det kristna, religiösa livet.
Karl Gustav Sjögren är stiftsadjunkt i Strängnäs stift.
– Eskil finns med i vårt stifts tradition, hans dag är den 12 juni, och på flera håll kommer man ihåg honom i gudstjänster, vi vårdar hans minne, säger han.
I domkyrkan i Strängnäs finns en medeltida skulptur som föreställer sankt Eskil på en framträdande plats i Martyrkoret som skapades 1999., och när personalen vid stiftskansliet går och fikar, då går de till "Eskil".
Eskil är känd i Sverige och ett "tungt" lokalt helgon.
– Internationellt sett är han inte särskilt känd, säger Karl Gustav Sjögren.
Eskil är inte officiellt helgonförklarad av en påve i Rom. Den traditionen kom långt senare, förmodligen för att bringa lite reda i hur helgon utsågs. I dag finns bara ett officiellt svenskt helgon och det är den heliga Birgitta.
Karl Gustav Sjögren håller det inte för otänkbart att Eskil skulle ha kvalat in som helgon enligt dagens sätt att utse dem. Hur det gick till Eskil blev helgon vet man inte exakt.
– Man började vörda honom spontant under medeltiden, och formellt blev han förmodligen helgon genom att hans kvarlevor lades i ett skrin.
De skrinlagda kvarlevorna vördades som reliken och förvarades sannolikt i den klosterkyrka som Johanniterorden uppfört på Norr i Eskilstuna. Skrinet försvann dock, och relikerna skingrades efter en brand på 1500-talet.
1676 hittades en skatt utanför Linköping med föremål som troligen gömts undan reformationen. Den innehöll föremål som kan vara reliker efter Eskil. Dessa finns i dag på Statens historiska museum.