Jag hade en period, en ganska lång sådan – 13 år – då jag ”inte åt kött”. Jag kunde knappast kalla mig vegetarian, för någon mer oseriös tolkning av begreppet är väl svårt att hitta. Jag åt nämligen EN av mammas köttbullar varje jul, en leverpastejmacka någon gång ibland och det hände att riktigt fin parmaskinka slank ned mellan varven. Men framför allt åt jag bacon. Ni hör ju. Dubbelmoral i hundraåttio.
Det var också då jag lanserade det i vänskapskretsen numera klassiska citatet: ”Bacon är en krydda.”
För det var så jag upplevde det i min mun. Riktigt knaperstekt bacon tillför mer smak än köttkänsla. Det förhöjer och gifter ihop smaker. Det sätter pricken över i:et och knastrar så skönt i munnen. Det är salt och rökigt och alldeles, alldeles ljuvligt.
Jag kunde lätt avstå oxfilé och biffar, burgare och lammstek, vilt och fågel – sådant som jag egentligen älskade högt – men jag stod inte ut med tanken på att leva utan bacon. Det gick bara inte.
Bacon är heligt i mitt hem. Och när sommaren börjar fundera på att knacka på dörren, så flyttar jag mer än gärna ut min passion till grillen. Om du inte har provat det förut vill jag varmt rekommendera att grilla bacon. Det går fort som attan men smakar desto mer. Rubba gärna skivorna med lite sköna kryddor innan de hamnar på gallret.
Numera finns det speciellt grillbacon på sina håll. Prova gärna, men jag tycker absolut att det funkar med gammal vanligt hederligt bacon. Sidfläsk och pancetta blir också kanongott på grillen. Är du rädd för att det ska fastna eller trilla ned mellan springorna går det bra att grilla baconskivorna på ett lager folie, då de steks i sitt eget fett.
Bacon passar dessutom utmärkt att linda runt andra livsmedel, både för att ge smak och se till att de inte fastnar på grillgallret. Bacon är ett enkelt sätt att få mycket smak utan att frossa i ohemula mängder kött. Lite bacon räcker längre än man kan tro.
För ni vet väl vad de säger – allt blir godare med bacon!