Färjan som tar oss ut på Marmarasjön lämnar trendiga Beyoglu och turisttäta Sultanahmet bakom sig och vi får en fin vy över Hagia Sofia och Blå moskén innan vi lutar oss tillbaka på akterdäck för den timslånga resan till Prinsöarna. De nio öarna är Istanbuls bilfria badarkipelag, som få turister tycks hitta till. Detta trots att Istanbulborna gärna styr kosan hit sommartid, och de rika hyr vackra trävillor här månadsvis.
- När jag var liten bodde vi här hela somrarna, minns Pinar, en Istanbulbo i 25-årsåldern, när vi tar gratisbadbåten från hamnen på den största ön - Büyükada - till en av de fina playorna på andra sidan ön. Stränderna är privata och varje vik har sin egen badbåt. På de lite mindre öarna kan man dock enkelt promenera till baden - allt från fina sandstränder till enkla klapperstensditon.
Det stramar i skinnet av solen när vi återvänder till stan i skymningen. Det skulle gå fint att ha Prinsöarna som bas och göra utflykter till centrum i stället för tvärtom. Men då går man miste om Istanbuls nattliv. Med över 20 miljoner invånare finns en stor efterfrågan på nöjen i alla prisklasser.
En klassiker är 360. Det får bli sushi och öl - på en takterrass med en utsikt över stan som slår det mesta. Bland alla fartyg på väg till eller från Svarta havet, som samsas med otaliga Bosporenfärjor mellan Europa och Asien, ser vi också en u-båt i ytläge.
Stadsdelen Beyoglu, där 360 ligger, har allt från den kända gågatan Istiklal med många mainstreamaffärer till lite ruffigare kvarter på sluttningarna ned mot Bosporen som nu gentrifieras med nya fik, mode- och secondhand-affärer, kul matställen och barer.
Efter 360 är det cocktaildags på Tektekçibara - stans bästa - bara några minuters promenad bort. Där sitter Davut med sina kompisar. Han går på universitetet, men har tydligen råd med en dyr drink ibland. När han får höra om vår baddag säger han:
- Har ni testat Suada Club? Det ligger på en liten ö i Bosporen och har pool, barer och restaurang. Från kajen i Besiktas hämtar de gästerna med båt.
Suada Club ligger norr om den första av två Bosporenbroarna. Här hittar man de lyxigaste klubbarna, där man bör vara uppklädd för att passa in, gärna anlända i sportbil och ha lite koll på turkiska tv-kändisar, artister och filmstjärnor.
Precis söder om brofästet ligger Ortaköy, en by som sedan länge växt ihop med storstaden och där det i dag finns drösvis med tillbakalutade nöjeshak uppblandade med konstgallerier. Här är det lättare att passa in om man bara kommer i vanliga, svala sommarkläder - shorts är däremot inte en god idé kvällstid bortom Sultanahmets turistgator.
Nästa dag fyndar vi Levisjeans till en tredjedel av Sverigepriset på en affär på Istiklalgatan. Allt fler turkiska modehus, som Mavi, har affärer här numera och de stora shoppingcentren växer upp som svampar ur jorden. Det var för övrigt planerna på ännu ett som utlöste kravallerna på Taksimtorget 2013.
Vill man fynda billigt letar man sig hellre till de arkader som skjuter ut från Istiklalgatan här och där. Håll ögonen öppna, då ingångarna ofta är mycket diskreta jämfört med det rika affärsutbudet innanför.
Efter en lunch på Kafe Ara, som ägs av en känd fotograf vars bilder pryder väggarna, letar vi oss in i de branta gränderna ned mot vattnet för att titta i antikaffärer och loppisbutiker. Men de har fattat sitt värde numera så några fynd blir det inte även om det fanns många skojiga saker att drömma om.
Vi planerar i stället för middagen på Yakup 2 - ett typiskt turkiskt mezeställe. Vi får välja från en bricka med många smårätter och hinner bli mätta redan innan huvudrättens grillade lamm kommer in. Turkarna vid borden bredvid kör anisspriten raki som måltidsdryck. Lite för starkt för oss, även när den blandas med vatten. I varje fall om man ska orka ännu en lång kväll i Istanbul.
Johan Öberg/TT