Kerstin är uppvuxen i en syskonskara på fem. När hon var 12 år föddes lillasyster Kristina. Kerstin visar en bild när hon stolt sitter med spädbarnet Kristina i famnen. Bredvid henne står de andra tre syskonen Göran, Gerry och Gunilla.
Hon avgudade verkligen sin lillasyster när hon kom till världen och tog förstås hand om henne – som en extramamma.
Fembarnsmor
Därför föll det sig naturligt att Kerstin tillsammans med sin man Per senare skaffade fem egna barn;
Catarina föddes 1964, Anette -66, Christer -67, Annelie -74 och Maria -76.
– Mina barn är det jag är mest stolt över i livet, fortsätter Kerstin Lagerkvist. Och att de har så bra sammanhållning.
Det är bara Anette som är kvar i Eskilstuna – men hon jobbar i Stockholm. De andra tre bor i Stockholm. Det var storasyster Catarina som lockade dem dit, för hon hade rotat sig där. Hon var navet i hela syskonskaran, ja i hela familjen.
Men i november 2004 – någon månad innan den stora katastrofen Tsunamin i Thailand – dog Kerstins förstfödda av brusten kroppspulsåder.
– Men Catarina är en ängel i dag, det vet jag, säger Kerstin övertygad när hon visar änglarna som står framför alla fotografier på barn och barnbarn i vardagsrummet.
– När det var som mörkast och tråkigast efter hennes död tröstade min yngsta syster Gunilla mig med att; ”du förstår, det är klart att Catarina är en ängel och att hennes uppgift nu är att ta hand om alla barn i himlen som miste livet i Tsunamin . . . ”
Vill bo kvar
Kerstin och hennes man trivs och vill bo kvar i sin stuga i Kjula by.
– Vi brukar säga att vi tar fem år i taget.
Det var Kerstins föräldrar Arne och Ebba som övertog jordbruket vid Väla gård på 1940-talet. Men någon gång på 1960-talet avvecklade det. Så Kerstin och hennes man Per har varken haft djur eller åkermark att bruka.
Kerstin Lagerkvist har istället varit dagbarnvårdare under alla år. Först som privat dagmamma när hennes första barn föddes och senare mellan åren 1980-2002 som kommunal dagbarnvårdare.
Trådgården utanför huset vittnar om att här varit liv och rörelse genom åren. Och att det finns barnbarn – åtta närmare bestämt – i släkten. Här finns studsmatta, gungor, rutschbanor och andra leksaker. Varje sommar bjuder Kerstin Lagerkvist också på sjörövarparty i trädgården.
– Jag var den sista kommunala dagbarnvårdaren i Kjula. Efter nedläggningen av dem jobbade jag några år på förskolan i Kjula. Men när jag fyllt 63 tyckte jag det fick räcka. I dag går jag dit en gång i veckan som ”dagismormor.”
Numera har Kerstin kontakt med flera av sina gamla dagbarn på facebook.
– Jag tycker det är jätteroligt med datorn, ett fantastiskt sätt att hålla kontakten.
Hur känns det att fylla 70?
– Inte känner jag mig gammal inte. Inte så som jag tyckte mina föräldrar var när de fyllde 70 . . .
– Och det ska verkligen bli jätteroligt med fest i morgon. Det är mina barn med familjer som ordnat allt. Jag har ingen aning om vad som kommer att hända och vilka som kommer, vet bara att vi ska vara här i ladugården/garaget på tomten. De har gjort så fint där. Jag är så stolt över dem.