Efter åren som barnskötare runt omkring i Eskilstuna kommun sadlade Christina Lidén därför om. Började läsa B-teori och D-teori som man måste för att ta busskörkort.
Hon fick jobb direkt, som busschaufför i Stockholms innerstad.
Hur var det med all trafik där?
– Man vande sig ganska snabbt. Och tidtabellen var inte att tänka på med alla köer. Den fanns bara på papper.
Efter fem år kände hon dock att det blev jobbigt med pendlandet till Stockholm. Familjen bodde hela tiden kvar i Eskilstuna. Hon sökte sig till Svalbovikens buss. Började där 2005 och har främst kört skolturer och en del beställningsturer.
– Jag trivs jättebra. Vi är ett bra gäng och det är trevlig stämning. Men tyvärr har bolaget förlorat en hel del upphandlingar, så i februari blev elva av oss uppsagda. Jag och min sambo är två av dem. Det är inte alls roligt. Jag undrar och oroas lite över vad som ska hända nu.
När slutar ni?
– I början av juni.
Du har många barn och barnbarn?
– Ja, och alla bor här i stan. Jag önskar att jag hade mer tid för barnbarnen. Men det har förstås krävts mycket att jobba som chaufför. Mina två yngsta barn, Robin och Simon, bor också fortfarande hemma hos mig när de vill.
Ett av Christina Lidéns barn, Kim Lidén, är en duktig handikappfriidrottare. Just nu går han sista året på friidrottsgymnasiet i Bollnäs och trivs jättebra. Visserligen har han haft ett år av skadeproblem, men på EM i Helsingfors senast placerade han sig på fjärde plats på sprintdistansen 60 meter.
– Jag brinner därför lite extra för handikappidrotten. När Kim kommer hem till Eskilstuna igen hoppas jag kunna engagera mig lite mer i hans idrottande.
Vad har han för handikapp?
– Ett förståndshandikapp efter en förlossningsskada. Vi upptäckte det inte förrän i tre-årsåldern ungefär. Fram till dess utvecklades han normalt. Men sedan började det stå still eller gå tillbaka. Vi är dock tacksamma att hjärnskadan inte blev större än den blev.
Vad gillar du att göra på fritiden?
– Pyssla i trädgården, vara ute i naturen, fjällvandra och på somrarna har vi en plastbåt med motor som ligger i Hjälmaren, vid Järshammar, som vi gärna åker ut med.
– För några år sedan började jag också dansa linedance och tyckte det var jättekul. Men så bröt jag foten och har fått göra ett uppehåll. På min 50-årsfest har jag dock bjudit en kompis från Stockholm som ska komma och leda linedance med gästerna. Det blir också cowboytema, femkamp och lite annat kul.
Hur känns det att bli 50 då?
– Det är ingen panik. Känns mer spännande. Men just nu som snart arbetslös känns det lite oroande. Annars är man ju inte ”tant” nuförtiden som man kanske tyckte/trodde en 50-åring var när man själv var yngre.
Dröm?
– Jag skulle vilja gå Sörmlandsleden från Eskilstuna till Stockholm och så skulle jag vilja åka till Disneyland i Orlando, Florida, och få utlopp för barnasinnet inom mig.
Anneli Seidl