Nilseric är sedan dess rullstolsburen, men kan gå hjälpligt med rollator även om höger arm och ben inte hänger med. Han känner igen, minns, läser och lyssnar.
Den stora sorgen i hans och hustrun Christinas fortsatta liv tillsammans är att han är afatiker. Talet är borta, han kan inte säga sin frus namn. Han kan inte forma orden. Det går ibland om han får hjälp på traven med första bokstaven eller stavelsen. I en konversation blir det därför mest ja och nej från Nilserics sida.
Men – om han hör musiken till en psalm eller en visa av Evert Taube som han kunde texten till innan stroken – kommer ett musikaliskt minne fram. Då kan han sjunga med!
Han kan heller inte köra bil, något han tidigare älskade.
Läs hela artikeln i torsdagens papperstidning.