Det är en ljummen tisdag kväll i maj. I en lägenhet i Skiftinge ligger Johanna Sigridardottir på golvet i sin systers rum tillsammans med sina föräldrar. Lillasyster Sunna är och leker hos en kompis men Johanna och hennes föräldrar är instängda i rummet bakom en mur av svart rök. Det är svårt att andas, trots att de lagt blöta handdukar vid dörrspringorna för att hindra röken att tränga in i rummet, och hennes mamma trycker henne mot golvet. Johanna Sigridardottir är tolv år och tror att hon kommer att dö.
Bara några minuter tidigare kände hennes mamma Gunhildur Hauksdottir en märklig röklukt i lägenheten. När hon tittade ut från balkongen såg hon ljus rök stiga från grannens lägenhet.
Hon gick ned och knackade på hans dörr.
– Jag kände att dörren var varm. Han svarade inte så jag tittade in genom brevinkastet och såg en massa rök, säger Gunhildur Hauksdottir.
Hon fortsatte att knacka tills grannen slutligen öppnade. Det var först då mannen förstod att han befann sig i en lägenhet som stod i brand.
Gunhildur Hauksdottir sa åt honom att ringa 112. På väg tillbaka upp till sin egen lägenhet på tredje våningen ringde hon på alla dörrar och varnade de som var hemma om att det brann.
– Jag är en blyg person egentligen och pratar inte mycket. Jag har aldrig pratat med grannen längst ned. Jag vet inte vad som hände. Jag bara gjorde det jag var tvungen att göra, säger hon.
När Gunhildur Hauksdottir gått ned till mannen i lägenheten var det ingen rök i trapphuset. När hon några minuter senare kommit tillbaka till sin egen lägenhet var trappuppgången fylld av svart och giftig rök.
– Det gick så fort. På 1-2 minuter.
Gunhildur Hauksdottir larmade samtidigt SOS Alarm och familjen blev rådda att lägga sig på golvet i den ena av döttrarnas rum, det rum i lägenheten med minst rök.
– Min dotter skrek bara, jag dör, jag dör. Jag höll ned henne mot golvet och tänkte att jag kanske kunde hitta något snöre att binda runt henne för att vira ned henne från balkongen med, säger Gunhildur Hauksdottir.
Samtidigt stod hennes granne, Faten Ali som bor i lägenheten intill, på sin balkong med sin son och ringde sin man.
– Vi kommer att dö, säger hon.
Hennes man, Hani Al Naurozi, var då på väg hem från sitt jobb i Solna.
– Det var jättesvårt. Hon skriker att de inte kan se någonting och min son skriker och själv sitter jag i bilen, säger han.
Det är dagen efter branden och han står med sin fru på gården och tittar upp mot sin lägenhet. Det luktar svagt av brandrök. Polisen har spärrat av trapphuset som är svart av sot och fönster i övriga huset står öppna eller på glänt och vädrar. Längst ned har flera fönster exploderat eller är helt borta.
Familjen pratar med polisen och försöker komma in i sin lägenhet där de bott i tio år. Där finns medicin de behöver. Och dottern Fatima Al Naurozi vill hämta sin favorit-tröja, berättar hon.
– Vi vet inte när vi får komma in igen. Bostaden är nästan som ens hemland. Det är svårt att förlora, säger Hani Al Naurozi.
I väntan på att kunna flytta hem bor familjen nu på Vilsta sporthotell.
Ingen person dog eller skadades svårt i branden på Karl Hovbergsgatan i Skiftinge. Ett 70-tal personer evakuerades och elva fördes till sjukhus. Faten Ali var en av dem. Hon är utskriven men har fortfarande ont i halsen.
– Jag vill rikta ett stort tack till Eskilstuna kommun, polisen och räddningstjänsten. De räddade livet på min familj, säger Hani Al Naurozi.
Faten Ali och hennes son, liksom grannarna Gunhildur Hauksdottir med familj, fick hjälp ut ur sina lägenheter av räddningstjänsten.
På Mälarsjukhuset trängs döttrarna kring Gunhildur Hauksdottir. Hennes röst är tillbaka men inte återställd och hon hoppas på att bli utskriven under onsdagen.
De mår alla fyra ganska bra fysiskt. Men kvar i röklukt och sot finns deras privata saker. De vet inte var de ska bo närmsta veckorna. Och traumat de upplevt kommer ta tid att bearbeta.
– Det är bara jättejobbigt. Jag vet inte vad vi ska göra nu. Jag trodde inte det skulle hända oss, vår familj, men det gjorde det. Jag kommer aldrig bo på tredje våningen igen, säger Gunhildur Hauksdottir.