Professionellt är funderingar eller stress kring barnkalas inte något som föräldrar vänder sig till barnpsykologerna Stina Ekblad och Marina Elfström för. Men de tror att det är rätt vanligt att många föräldrar känner sig förvirrade, pressade och lägger pannan i många djupa veck när det vankas barnkalas. Det är en framför allt en kulturell förändring som ligger bakom hypen med barnkalas, tror Stina Ekblad och Marina Elfström. Och hur man än gör, om man ordnar hemmakalas eller bjuder in klassen till ett lekland, så handlar det i grund och botten om att föräldrar vill ge sina barn en fin upplevelse.
– Jag tror att föräldrar i dag jättegärna vill ge sina barn jättemycket och det här är en del av det. Det funderas och pratas mycket om när barn ska få sina första mobiltelefoner i dag, vilka kläder de ska ha och så vidare, menar Stina Ekblad.
Hon tror också att det finns en välvilja bland föräldrar att småttingarna ska ha det bra på alla plan. Det i kombination med en växande marknad och allt fler valmöjligheter leder till att det kan växa fram en press kring hur man ska göra.
– Det har med samhällsandan att göra. Men man blir inte en bättre förälder för att man lagt ner mycket pengar på någonting, menar Stina Ekblad.
Marina Elfström håller med och menar att barnet i dag har blivit ett projekt för föräldrar, om man jämför med hur det var för några årtionden sedan. Men, påpekar hon, det finns inget rätt eller fel. Kalas på lek- och busland eller kalas hemma blir olika sorters kalas, men kan vara precis lika roliga
– Det är bundet till familjens situation. Man måste göra det som känns rätt i ens eget hem, säger hon.
Önskar sexåringen till exempel ett arrangerat kalas på lekland, men det går emot vad föräldrarna tycker känns bra är det alltså inte fel att säga nej, även om man känner att födelsedagen ska vara speciell och en dag då barnet får bestämma.
– Man får absolut säga nej. Men det är bra att engagera barnet så att det känner att det är en del av beslutet. Är de små till exempel sex eller sju år resonerar de rätt bra. Man kan luska lite kring vad de vill få ut av kalaset, lekar eller bara att få springa runt, säger Stina Ekblad.
Men just kalas kan vara känsligt eftersom föräldrar vill att det ska kännas speciellt och det kan vara svårt att veta vad man ska säga ja eller nej till, menar Stina Ekblad.
– Men man får inte glömma att barn väljer mellan de alternativ som det känner till. Och oftast väljer barnet det hon eller han senast har erfarenhet av. Som förälder kan man då visa på fler alternativ och prata om det positiva med de alternativen. Som att man kan ha ett hemmakalas, men gå till ett lekland en annan gång. Eller hyra in sig på den kommunala gympahallen billigare och bjuda in fler.
Om föräldrar tvingas säga nej till ett köpekalas på grund av att ekonomin inte tillåter det, råder Marina Elfström till att vara ärlig.
– Det kan vara en jobbig situation, men det är bättre att säga som det är.
Själv kan Marina Elfström, som har tre egna barn i åldrarna fyra, sex och sju, ofta fastna i funderingar kring vem man ska bjuda och hur man ska få ihop det praktiskt om man vill att alla ska få vara med på tåget. Och hon påpekar att barnen inte är ensamma värdar för sitt kalas. Det är alltså helt ok att som förälder ta del i vilka som blir bjudna.
– Jag vurmar för de där barnen som inte blir bjudna på kalas. Och sen kommer de andra barnen och pratar om kalas de varit på. Tänk vad det kan göra med lilla barnhjärtat. Jag känner att föräldrar kan vara med och tänka till lite. Även om ens barn inte är superkompis med den och den så kan det vara snällt att bjuda.
Framför allt ska man som förälder komma ihåg att barn har kul tillsammans och tycker att det är spännande nog att ses utanför skolan eller förskolan när det är kalas.
– Det är något magiskt med barnkalas i sig. Jag tror att vi lägger in mycket i kalas som barnen själva inte gör. Man kanske kan fråga sig om det är barnets önskemål man inte kan stå emot eller om det egentligen handlar om att utmana sina egna föreställningar om hur det ska vara, säger Stina Ekblad och Marina Elfström.