Hon gjorde sig känd för att klä sig i rosa och leopard, och att hon hellre skålade i bubbel än byggde. Så var inte riktigt fallet, Susanna gillar att fixa med det mesta i hemmet även om maken kanske gör de tyngsta grejerna.
– Min man snickrar, jag spacklar, målar, tapetserar, inreder...
Men ja, bubbel, rosa och leopard kan hon inte sticka under stol med att hon gillar.
I den nya bad- och bastuavdelningen står en ishink på fot fylld med rosa bubbel, över en soffa ligger en leopardmönstrad pläd och på sig har Susanna ett par tajts – leopardmönstrade. Hon passar förträffligt in i den flärdfulla, lite överdådiga stilen som råder. Inga stilrena ekmöbler eller raka panelgardiner. Nej, här frossar tyngd och moffiga pjäser tillsammans med ljusa och romantiska ytor.
– Gammaldags shabby chic med barock, rokoko och kristallkronor... Jag skulle helst vilja helst bo i en herrgård, så jag bygger upp min lilla miniherrgård här hemma.
Nu är hemma inte så litet alls, nästan 300 kvadrat med sju rum och kök och fyra badrum. Bara att stå i hallen ger slottskänsla på ett sagolikt vis. Rätt in syns matsalen, med ett enormt ekbord och lejonstolar. Kristallkronan som hänger ovanför ger ett kungligt intryck. Tapeterna är gammaldags, nästan som gobelänger och går i guld och rött.
Bakom köket dock, hittar vi den ljusa, vita delen av Susanna. Shabby chic-stilen när den är som tydligast. Vitt, avskavt, romantiskt och med bokstäver på väggen. Stora fönster med utsikt ner mot en stor gräsmatta och ån som rinner förbi ger ett hum om hur ljuset måste sprida sig här en sommardag.
Här och där hänger, står eller sitter små änglar. Eller gamla kängor och skor.
– Jag har skor över hela hemmet, i ett glasskåp i köket har jag karlns allra första skor. Jag försöker köpa gamla också men för några dagar sedan hittade jag ett par barnskor i leopard. Jag var bara tvungen att ha dem.
Vi återkommer till ängeln som hukar i hallen. Det är ju bara en av många änglar i det stora huset.
– Jag håller på med andlighet. Jag har varit lite feg och inte vågat satsa fullt ut, men nu är det dags.
Susanna har just avslutat en mediumutbildning och tänker sig en samlingsplats i det som nu är hennes lilla butik och egna galleri, i en mindre byggnad utanför stora huset. Hon berättar hur hon får bilder till sig och genom tanken kan kommunicera med andra sidan. Under en sittning med en kund kan Susanna få kontakt och vägleda personen.
– Vissa andar kan också pocka på uppmärksamhet.
Susanna berättar hur bilder kommer till henne, i vissa perioder mer, i vissa mindre.
– Nu när jag jobbar med det blir det mer påtagligt, men under inspelningen av Drömkåken var jag helt avstängd, det var så stressigt.
Men en sak såg hon, och det var sig själv i silverklänning. Hon trodde att det var en sådan hon skulle ha på sig till finalen i Drömkåken och således kamma hem förstapriset.
– Men det betydde att vi tog silverpriset, säger Susanna en aning besviket.
Men hon konstaterar också att de bilder hon får till sig ska hon inte försöka tolka utan bara se. Och på finalen valde hon en leopardklänning i stället.
I tv-programmet fick fyra par inreda ett radhus, fyra dagar per rum hade de på sig.
– Det var ju bara tjoff, tjoff, tjoff och vi körde på vår stil. Till exempel satte vi in traktorstolar i köket, precis som vi har här.
Längs bardisken som är ett bra häng in mot köksdelen står mycket riktigt höga stolar med traktorsäte i stål.
– De är dessvärre svinkalla så de går inte att sitta på.
Susanna skrattar. Det var nämligen det första Rickard fick följa med att hämta när de blivit ett par, en tung barmöbel à la traktorstajl. Och han har vant sig, säger hon, men när han häromveckan fick hjälpa henne att ta hem den stora tunga ängeln gnetades det en aning. Och deras vänner vill nog aldrig hjälpa dem att flytta igen!
Förutom att jobba med andevägledning formger Susanna små lerfigurer, nakna änglar, häxor och troll, målar tavlor och driver butik.
Nakenhunden Troll och Susanna är kanske en udda syn på sina promenader i Kungsör, Susanna i leopardpäls och Troll i leopardjacka.
– Jag har alltid haft den här stilen så folk här är vana, och jag har ju alltid bott här. Jag har till och med en liten fanskara i några yngre tjejer, säger hon och skrattar lite.
Som liten lekte hon i närheten av huset där hon nu bor. Redan då sneglade hon på det och fascinationen för stora gamla hus har alltid funnits där.
– Ibland har jag väl funderat på om jag ska göra något annat i livet. Starta om någon annanstans. Företagande är inte så lätt i Kungsör. Ibland tänker jag att vi bara skulle flytta till Öland, eller Kivik på Österlen. Men det är inte så bara.