I augusti togs vattenprover på 19 punkter i sjön Båven och resultatet efter DNA-analyserna har presenterats i en färsk rapport.
Sörmland vikarierande länsfiskekonsulent Thomas Stenström tycker att projektet, som initierats av Nyköpingsåarnas vattenvårdsförbund har varit spännande.
– Det var i många stycken en bekräftelse av vad vi trodde om artrikedom och artförekomst, men det är också bra att veta, säger han.
Metoden att kartlägga sjöar med DNA-teknik är en relativt ny. Den har fördelen att inga fiskar kan komma till skada vid undersökningarna.
Tekniken ger också en fingervisning om hur mycket fisk av en art det finns i relation till andra arter, men säger inget om storleksfördelning inom arten – om gäddorna som detekterats väger 1 eller 10 kilo, som exempel. Tekniken har begränsningar.
– Då krävs mer reguljära provfisken med nät eller andra fångstredskap, säger Thomas Stenström.
Sammanlagt påträffades 18 fiskarter i Båven och de vanligaste fiskarna var abborre, björkna, gädda, gärs, mört och sarv. Samtliga uppräknade fiskar hittades på alla 19 provställen.
Sik var ovanligast och hittades enbart på två, av fyra, djupa provlokaler där vattnet är kallare. Sik letar sig till djuphålor under sommaren, vilket kan förklara varför den inte hittades på varmt grunt vatten.
Den rödlistade fisken mal hittades i proverna på fem olika grunda vatten.
Malen är världens största sötvattenfisk och kan väga över 100 kg. Den anses särskilt intressant eftersom den endas finns i tre vattensystem i landet, där Nyköpingsåarnas avrinningsområde är ett av dessa.
Forskare Henrik Jeuthe vid SLU i Uppsala har studerat malen i Båven de två senaste somrarna. Med hjälp av en akustisk kamera, som är en typ av avancerat ekolod, har de lokaliserat vuxna malar i samma områden som miljö-DNA har hittats. Ett drygt hundratal vuxna fiskar har observerats med kameran, från individer på 50 cm till 2 meter.
– Vi hittade fler än vi trott men den stora frågan är hur många områden i Båven som har så här många. Skulle det vara så att vi har hittat de flesta är det en väldigt begränsad population, säger han.
De har även försökt leta efter malens lekområden.
– Det har än så länge inte varit framgångsrikt. Vi har inte hitta vare sig rom eller nyckläckta yngel, säger han.
Nästa steg, om länsstyrelsen beviljar medel, är att märka malarna och med hjälp av triangulering se hur malen rör sig.
Idag finns en damm vid Sibro som utgör ett totalt vandringshinder för fisk. Dämmet ska rivas och hur dammen sedan utformas med avseende på vattennivåer är av stort intresse, tycker Henrik Jeuthe. Förra året, när vattenståndet var högre, stod många malar i grottor under mattor av levande och död mossa, så kallad gungfly. I år var vattenståndet så pass lågt att malen inte hade möjlighet att vistas på flera av dessa platser. Dammens konstruktion kan därför vara av betydelse.
– Frågan är om det här kan vara lekområden? I så fall försvinner de om vattennivåerna blir för låga, säger han.