Från Norrlångens dikningsföretags sida har man ansökt och fått tillstånd från länsstyrelsen att både riva bäverns dammar och att beståndet av bävrar ska få skjutas av.
Tillstånd har man fått en gång men tidsbegränsningen håller på att gå ut.
– Vi får söka nytt tillstånd, säger Leif Andersson som bor vid sjöns ovansida, och som hävdar att omkring 100 hektar jordbruksmark går förlorad om man inte gör något åt bävrarnas byggande av dammar och hyddor.
På nersidan av sjön har man däremot inga invändningar mot bävrarnas idoga arbete.
– Vi behöver vatten i sjön, om det inte vore för bäverns dammar så skulle vattenståndet bli för lågt, säger Jonas Roos på Mölntorps gård, som pekar på problemet snarare ligger vid det faktum att avrinningen i Slytaån är ganska dålig.
Tidigt på våren kan vattennivån nå långt upp på vallen och till och med svämma över brädden. Det är inget som bäverns arbete påverkar, menar Jonas Roos.
– Jag förstår att man har högt vatten även på andra sidan sjön precis som vi på våren. Men samtidigt behöver vi vattnet för att naturligt kunna vattna odlingsmarken.
– Det här läget var många gånger en räddning för oss under sommaren som gått.
Om nu grannarna på andra sidan ändå framhärdar och kräver att få sin vilja i genom att riva fördämningarna och även skjuta av antalet bävrar så stöter man på ett motstånd av ett helt annat slag.
– De får gärna gå ut och jaga bäver för min del, fortsätter Jonas Roos. Men det måste ske på deras egen mark.
– Inte på min, och det är det som är problemet, bävern är på min mark.
Här får grannskapet verkligen ursäkta, men beväpnade människor vill inte Jonas Roos se på sina ägor, om man inte har resonerat om den saken och nått en överenskommelse först. Och speciellt då inte beväpnade, främmande människor.
Just nu är det dessutom ont om vilt i hela grannskapet, hävdar Mölntorps ägare, vilket kan bero på att vargen har hittat tillbaka till Sörmland och skapat det allra senaste tillskottet av svenska revir - det så kallade Ärlareviret som går förbi gårdarna vid sjön Norrlången.
Lika solklart som Jonas Roos menar att han kan säga nej till jakt på sina marker, lika solklart anser Leif Andersson på andra sidan sjön att det är att ingen markägare kan neka dem att vidta åtgärder mot bävern.
– Det är ju fullkomligt orimligt och får vi inte gehör i den saken får vi vända oss till länsstyrelsen och begära att de skickar en representant på en så kallad syn, säger Leif Andersson, som menar att jakträtten är inskrivet i statuterna i 1918-års vattenlag.
– Allt som krävs är att vi underrättar markägarna vad vi tänker göra, tillägger han.
Om det blir så att de nekas att skjuta bävern så tvekar man inte att börja riva bäverhyddorna.
Det blir ett utnötningskrig i så fall. För bävrarna brukar bygga nya fördämningar så snart en går förlorad.
– Det är inte bra för bävern heller, säger Leif Andersson.
Då är det bättre att skjuta dem?
– Ja, i det här fallet är det det.
Förtydligande: I artikeln behöver vissa uppgifter förtydligas. Dikningsföretaget har ingen jakträtt och kommer inte att bedriva jakt på bäver. Däremot kan det ändå komma att ske jakt på bäver runt Norrlången men då på markägarnas initiativ eller med deras tillstånd.”