Nu är det inte åldern eller krämpor som är de främsta skälen till att Bengt Jansson, som i dag bor i en trea på Nålmakaren, vill till Lagersbergsgården. Han vill dit eftersom hans käraste väninna, Britt-Carin Jogvall, bor här sedan ett drygt halvår tillbaka.
Nu sitter hon där helt ensam och gråter större delen av dagarna. Och precis i samma situation är jag.
Bengt Jansson
‒Hon bodde först i det vi brukar kalla för Fläskkorven, men sedan förlorade hon synen och då gick flyttlasset till Lagersbergsgården.
‒Nu sitter hon där helt ensam och gråter större delen av dagarna. Och precis i samma situation är jag. Vi blir helt förstörda i nerverna både hon och jag.
Bengt sväljer tungt och drar efter andan för att bara förklara hur livet kan bli:
‒Det är för jävligt att vara helt själv. Det borde väl vem som helst begripa, tycker jag.
Bengt sökte om att få ett boende på Lagersbergsgården han också strax efter det att Britt-Carin flyttade dit och fick ett ganska snabbt och mycket nedslående besked från vård- och omsorgsnämnden i Eskilstuna, som åberopade första paragrafen i fjärde kapitlet av socialtjänstlagen.
Bengt betraktas som en alltför pigg 92-åring och kan åka buss eller färdtjänst ut till Britt-Carin.
En biståndshandläggare som fick i uppdrag att bedöma Bengts fysik skrev i sitt omdöme att han är pigg nog att gå till Fristadstorget och tillbaka från sitt hem.
‒Njae, det stämmer nog inte riktigt i alla fall, säger han själv även om han är lite smickrad över yttrandet.
Britt-Carin Jogvall är däremot förtvivlad. På telefon berättar hon om sin första reaktion:
‒Jag protesterade direkt, så pigg är inte Bengt. Han har ju en pacemaker inopererad sedan drygt ett år tillbaka.
‒Men den enda responsen jag fick när jag tog upp den saken med min biståndshandläggare var en axelryckning. Det var ju inte hon som hade formulerat de raderna.
Vi har så mycket att prata om, vi två. Det är helt fantastiskt.
Bengt Jansson
Bengt överklagade till förvaltningsrätten, som gick på samma linje som vård- och omsorgsnämnden i Eskilstuna.
Bengt överklagade igen. Denna gång till kammarrätten och denna gång med ett läkarintyg från sin egen läkare, som understryker att Bengt inte alls är fullt så pigg som han låter. Förutom att han har en pacemaker inopererad så har han också problem med lungorna, och hans psykiska tillstånd förbättras inte av de här turerna.
Bengt minns att gamle stadsskogvaktaren Arne Kojefors råkade ut för något liknande och undrar om inte det fallet löste sig till sist.
Tillbaka till sitt eget fall är Bengt beredd på beskrivningen att han är relativt pigg, frisk och rörlig. Kanske inte fullt så rörlig som biståndshandläggarna har beskrivit honom i sina skrivelser.
‒Jag kan ju gå, och jag ser vart jag går, säger han.
Men det han vill lägga ned sin energi på är att försöka hjälpa Britt-Carin att komma ut om hon vill det och bara få vara med henne.
‒Vi har så mycket att prata om, vi två. Det är helt fantastiskt.
Den lilla tid vi har kvar skulle jag vilja ha i sällskap.
Britt-Carin Jogvall
Britt-Carin håller med:
‒Det är bådas vår högsta önskan att det går att låta honom flytta hit till Lagersbergsgården, säger hon. Den lilla tid vi har kvar skulle jag vilja ha i sällskap med Bengt.
Vi har försökt nå biståndshandläggarnas chef, Pia Svennerholm Moberg på Eskilstuna kommun för att få svar på vad som krävs för att få bo på ett särskilt boende, och om biståndshandläggarnas omdöme bedöms som tyngre vägande än exempelvis en läkares intyg, men inte lyckats nå henne. Vi har även sökt biträdande områdeschef för vård- och omsorgsboende, Tommy Sjöberg, med samma klena resultat.