Förutom ateljén har de för det mesta valet av teknik gemensamt. Båda målar i akrylfärg, på duk, pannå och papper. Och båda har ofta ett budskap med bilderna.
– Men det är inget vi talar om förrän det väl är dags för utställning, säger Madara Vaska Olin och beskriver olikheterna makarna emellan:
– Truls är den mer planerande av oss. Han skapar långsamt och ganska strukturerat medan jag är mer spontan och mer målerisk. Vi är ganska olika i uttryck, men är båda intresserade av att berätta med vårt måleri. Ett berättande som använder sig av både humor och allvar. Våra bilder möts enbart när vi ställer ut. Och det gör vi för det mesta tillsammans.
Individen i samhället är ett återkommande tema för dem båda. Bilderna berättar ofta om den lilla ensamma människan i ett större sammanhang - även om det inte är varken män eller kvinnor, utan snarare fåglar, harar, insekter och grodor som befolkar bilderna.
– Under min utbildning på Konstakademin i Lettland fick jag måla så otroligt mycket människor, kroki och annat, så att jag numera i stort sett helt ersatt dem med djur, säger Madara Vaska Olin. Men i grunden handlar det förstås ändå om oss människor.
Den svenska naturen, eller möjligen mentaliteten, anas också i utställningen i form av utskurna symboler som tält, granar och tecknet för vandrarhem.
– Men det är också viktigt att lämna över hur en bild ska tolkas till betraktaren. Vi ger gärna en liten ingång och vink om vad vi tänkt på under arbetet med bilden och jobbar ganska mycket med titlar på bilderna. Men det måste alltid finnas olika tolkningsmöjligheter, säger Madara Vaska Olin som utöver sitt eget konstnärskap också arbetar som bildlärare i Katrineholm.
– Det är mitt kall, det också. För mig är det väldigt viktigt att få föra mina kunskaper vidare till den yngre generationen.