Hon kom till Sverige från finska Närpes 1949 tillsammans med maken Lennart och 7-årig son.
Som så många andra från trakterna i det svensktalande Vasa hamnade man i Torshälla där Nyby Bruk skrek efter folk.
– Lennart fick jobb i fabriken medan jag arbetade i företagsträdgården om somrarna. Men in i fabriken ville jag inte så jag stannade hemma under vintersäsongen, säger Edith när vi besöker henne i den trevliga tvårummaren på Snäckbergsstigens äldreboende.
– Jag bodde tidigare 51 år på Storgatan men sedan jag drabbades av en stroke för drygt två år sedan klarar jag mig inte utan hiss.
PRO-bingon på fredagar och tisdagsbingon på Snäckberget är trevliga avbrott i en vardag som annars är ganska monoton:
– Jag sätter mig i fåtöljen framför teven och lägger upp fötterna på fotpallen. Där sitter jag, sover litet emellanåt och tittar ibland.
Några planer för födelsedagen har inte Edith.
– Nej, jag har svårt att förflytta mig. Min son är också handikappad efter två stroke men som tur är har jag en underbar sonhustru som både hjälper honom och mig. Förra året kom de hit på julafton och det kanske blir en repris i år.