Grattis Anna, du blir inte alldeles förvånad om jag säger att du är junikandidaten till utmärkelsen va …?
– Tack så mycket, vad kul! Det är alltid lika kul att bli nominerad och speciellt nu när det är ett lite annat upplägg med nomineringar till Kvartalets idrottsprofil.
Det syntes inget på dig, men var du aldrig nervös när du som helt otippad ledde mot slutet av LPGA-mästerskapet och började inse att du var på väg att vinna?
– Jag tror att jag höll mig så lugn på grund av att jag verkligen fokuserade på att slå ett slag i taget och att ta mig an utmaningarna på banan allt eftersom. Det var först när jag hade slagit in andra slaget på green på sista hålet som jag började slappna av och insåg vad jag höll på att ställa till med.
Vilket slag eller hål under tävlingen minns du starkast?
– Det starkaste minnet är min birdie på hål 14 på sista varvet. För det var en ”momentum-birdie” som gjorde att jag var i två slags ledning med fyra hål kvar.
Hur galet mycket förfrågningar från media har du egentligen fått efter succén, med tanke på att du numera behöver en agent?
– Jag har definitivt mer saker att göra. Det är längre tävlingsveckor när jag numera spelar pro-am på onsdagarna och det är ett större mediaintresse. Jag har mindre tid över och hinner inte längre sköta alla bitar på egen hand. För att kunna lägga min kraft och energi på golfen ska min agentfirma hjälpa mig med en del annat.
Märker du alls att övriga spelare på LPGA-touren bemöter dig på ett annorlunda sätt när du slagit igenom?
– Nej, jag tycker inte att övriga spelare bemöter mig annorlunda bara för att jag vann en tävling. Däremot börjar fler känna igen mig och jag har blivit bekant med ganska många på touren nu.