Häromveckan tog jag en långpromenad till Bondens egen marknad. Löven skiftade i eldens alla färger, himlen var kornblå och luften krispig som cellofan. Utan några som helst planer utöver att se vad inspirationen bjöd på vandrade jag runt bland stånden för att botanisera bland säsongens godsaker. Höstens visthusbod är så riklig, grann och allsmäktigt aptitretande.
Vad månde det bliva till middag?
Jag tumlade hem med fulla kassar. Ett halvt kilo trattkantareller, en bit finaste ekologisk högrev, en påse för mig dittills okänd kålsort, flower sprouts, en bit alspånsrökt sidfläsk från trakten och ett gäng svenska äpplen. En söndagsgryta ville bli lagad.
När stekgrytan väl börjat puttra och aromerna spred sig likt väldoftande slöjor över hemmet lyfte jag på locket och insåg... Hallå, det här är ju mat för en bataljon utsvultna soldater i ett stelfruset Karelen. Läge att ringa in familj och vänner. Och kanske svänga ihop en äppelpaj när ångan ändå var uppe.
[fakta nr="1"]
Få tackar nej till en spontan söndagsmiddag. Testa får ni se. Mina nära och kära kom rännande som på kommando. Man har sällan särskilt mycket planer en söndag. Det känns mindre kravfyllt än att bjuda hem gäster en fredags- eller lördagskväll. Folk blir snarare tacksamma över att slippa behöva tänka på middagslösningen själva. Och singlar blir glada över att dela söndagsfriden med någon.
Därför har jag satt ihop en lagom okomplicerad, men ack så smakrik, meny. Just för höstmiddagens skull. Se det som en inspiration eller puff där bak att faktiskt få ändan ur vagnen och ta steget att bjuda hem någon på middag. Knyck ett recept eller stjäl hämningslöst rubbet. Allt är tillåtet när skogen skrudar om i gulorange.
Hur grytan smakade? Som naturen själv så här års: mustig, intensiv och mullig. Man vill bara ha mer.