– Men nu räcker inte tiden riktigt till för det. Jag satsar för tillfället mer på jobbet och på fritiden mest på ett hobbymusikintresse, film, datorer och fiske. Och så tränar jag kickboxning.
Vad gillar du för musik?
– Numera är det allt från jazz till dödsmetall. Har spelat gitarr och bas i olika mindre hobbyband genom åren. Bland annat i Nether.
En verklighetsflykt
Jonas Jillerholm är född och uppvuxen i Slagsta. Där tillbringade han också grundskoleåren.
På gymnasiet valde han S:t Eskils estetiska program med inriktning teater.
– Jag trodde att det var det jag ville hålla på med och var också med i några teatergrupper, men insåg senare att det kanske inte passade mig riktigt.
Jonas Jillerholm har fått utlopp för verklighetsflykten och tillfälle att gestalta någon annan under de många år han hållit på med lajv. Han började i 15-årsåldern.
Fått leva ut fantasier
– Jag har både varit med i styrelser, lett ungdomsgrupper och arrangerat stora lajv, berättar han. Det är Enhörningens lajvsällskap, som har stark fäste här i Mälardalen, som varit min förening.
Vad är det som är så bra med lajv?
– Det är ett bra sätt att få leva ut fantasier. Det är bra för alla ungdomar, speciellt för de som hamnat lite snett.
– Lajv är ju som en teater där alla både är åskådare och deltagare samtidigt och genom vissa direktiv bestämmer handlingen tillsammans.
Vad hände efter tiden på S:t Eskil?
– Jag tog studenten 2000 när jag var 20 år, för jag gick ett år på naturprogrammet också.
Sedan har jag pluggat i fyra år till systemutvecklare på Mälardalens högskola. Jag har en kandidat, men har några kurser kvar till en magisterexamen.
Och nu jobbar du som det?
– Ja, sen två och ett halvt år tillbaka sysslar jag med att utveckla fakturerahanterings system på Palette.
Är det vad du vill syssla med i framtiden?
– Just nu i alla fall, men kanske inte hela livet. Jag är typen som lätt blir väldigt intresserad av nya saker, helt uppslukad.
Vad gör du om tio år?
– Då bor jag förmodligen kvar i Eskilstuna, för jag trivs här. Kanske jobbar jag mer med människor i någon form. Fram till 40 år har jag nog också funderat mer på familj, kanske hus och rest lite mer.
– Att fylla 30 känns bra, man är fortfarande ung och känner inga större krav på något speciellt.