Blötdjur och andra djur

Visst kan det ha sin charm att vända, vända och vända, särskilt om morgondoppet sker till rofylld musik och med värmeljus vid vattenbrynet som i Kungsörs 16-metersbalja.
Men för den som verkligen vill bejaka sin inre Esther Williams, eller för den del sin inneboende Gertrude Ederle, så är en 50-meters att föredra.
Esthers sjöjungfrukonster krävde troligen den rymligare varianten. Och Gertrude hade knappast nöjt sig med kortare, ety hon var den första kvinna som tog sig simmandes över Engelska kanalen. Året var 1926 och tiden 14 timmar och 39 minuter.
Ju kortare bassäng, desto svårare att föreställa sig att det är på de sju haven man frustar fram. Och att hela tiden slå huvudet i kaklet och tvingas vända om är inte bara tråkigt, det främjar knappast heller det maritima självförtroendet.
För ytterst och tillspetsat handlar ju ett kommunalt badhus vare sig om roliga rutschkanor, bubbelbad eller relaxavdelning – utan om badvett, överlevnad och undvikande av drunkningstillbud.
Om simkunnighet, helt enkelt.
Och om ambitionen är att alla ska kunna simma minst 200 meter är det självklart att en stor stad som Eskilstuna måste ta sig råd och hålla sig med ett bra badhus. Men hur smart är det då att lägga det tre kilometer utanför stan? Kommer det verkligen att göra bassängen tillgängligare för fler?
Tillåt mig att tvivla.
Till centrum kan alla ta sig med buss, men till Parken Zoo är det krångligare.
Provåkte i somras när Vattenpalatset var stängt. Från centrum tog det visserligen bara 10 minuter till hållplatsen vid Tuna park, men innan man hunnit knata till Parkenbadets entré, byta om och äntligen placerat sig i spadet hade minst 15 minuter till förflutit. Efter en halvtimmes raskt glötande var det dags för returresa med första bästa buss. Eftersom de bara går en gång i timmen tog hela badutflykten dryga två timmar.
Kanske kan ett sprillans nytt badhus ge tätare turer. Men att det skulle gå buss till Parkenbadet var och varannan kvart på kvällar och helger – är nog inte annat än ren dröm och skär utopi.
Allt fler simmare lär i stället bli bilburna. Om de alls tar sig dit.
Hur vore det att låta planeringen av ett nytt badhus utgå från vad som är bra för medborgarna
i stället för vad som är bra för Parken Zoo?
Vem vet: Inom en inte alltför avlägsen framtid kan vi stå där med ett nybyggt badhus intill ett hopplöst omodernt köpcentrum och ett igenbommat zoo långt utanför stan.
Hur vore det att tänka nytt i stället för att krama det som varit?
Att visa upp djur i bur hör inte framtiden till.
Men att simma kommer vi alltid att behöva kunna.