Vissa får det med modersmjölken, brukar man väl säga. Bo Nilsson bodde som barn och tonåring närmare fem år i Argentina med sina föräldrar, som arbetade där som predikanter. Det hörde till vardagen att hjälpa de marginaliserade i samhället.
Under en tid bodde de på en missionsstation bland indianer ute i djungeln.
– Indianerna var mer eller mindre fredlösa på den tiden och ranchägare kunde skjuta dem utan påföljd. Min far var med och startade upp ”campament”, där indianer kunde ansöka om mark hos staten, minns Bo.
Man tänker att tiden i Argentina måste ha varit ett fasligt äventyr för en tonårig grabb. Men riktigt så såg inte Bo det.
– Nja, det är mer efteråt som det framstår som ett äventyr. På något sätt blir det till en vardag alltihop. Men det är klart, jag var ju med om saker. Jag var bland annat med på boskapsmärkningar där vi sov under bar himmel.
Försäljarkarriär
Väl tillbaka i Sverige följde en kort utbildning på handelsskola och en karriär som försäljare. Bo vet hur man säljer det mesta - möbler, hus, pianon, hushållsmaskiner. . .
– Det enda jag är stolt över är att jag inte sålt bilar, säger Bo och ler.
Men Bo är kanske mest känd i Eskilstuna för sitt engagemang i Pingstkyrkans hjälpverksamhet. I början på 1990-talet var han med om att dra igång två stora projekt i kyrkans regi. Dels Pingstkyrkans second hand-butik, som blivit en succé, dels de välgörenhetsprojekt som kyrkan anordnade, med insamlingar till bland annat Bosnien och Rwanda. Störst har engagemanget varit för den ukrainska staden Lviv. Där har han varit ett 60-tal gånger, bland annat med gåvor från välgörare i Eskilstuna.
– Vi har suttit många nätter vid gränsen för att komma in i landet med våra bilar, säger Bo.
Önskar sig bidrag
Och engagemanget har inte slutat. Kyrkan driver i dag bland annat ett dagcenter för barn i Lviv, som firade tioårsjubileum i maj i år. Bo var där och det berörde honom mycket.
– Det har varit en stor del av mitt hjärta att få vara med i det. Hittills har omkring 380 barn deltagit och det har gått väldigt bra för de allra flesta. Det var väldigt starkt att få träffa dem igen, säger Bo.
Det nuvarande projektet går ut på att bygga en utegård för barnen på dagcentret. Därför undanber Bo vänligt men bestämt presenter till födelsedagen, men han hälsar att . . .
– . . . pengar går bra! Jag kommer att tigga från alla för det här projektet, det är det jag brinner för just nu. Ofta har de i Ukraina inte råd att satsa på utemiljön och då kan vi hjälpa till. En 70-årig gubbe har ju redan nästan allt, säger Bo och skrattar.