I ett hus med rivningskontrakt på kommunens mark på industriområdet i Sparreholm ligger Båvens spinnhus. Huset ligger precis vid sjön Båven.
Den 13 juni för fem år sedan anlände maskinerna till det då nya företaget. Bolaget tar emot ull och spinner ullen till garn för en avgift, på samma sätt som gamla tiders kvarnar tog emot böndernas säd och malde mjöl av den mot betalning. Upphovet till Båvens spinnhus var att det fanns så få små spinnerier i Sverige.
– När jag började spinna ull var det två års kö för att få ull spunnen. Det krävdes också att man lämnade in 20-40 kilo ull, berättar Marianne Fröberg, en av initiativtagarna.
Tillsammans med några andra eldsjälar startade hon Båvens spinnhus. Eftersom hon själv hade gått i pension kunde hon bli oavlönad vd för spinneriet. De sålde 60 aktier till vänkretsen och till fårägare.
– Många ville vara med, inte för att tjäna pengar utan för att stötta lokalt, berättar Marianne Fröberg.
I dag spinner de på företaget 1800 kilo råull om året. Det mesta åt människor som lämnar in ull och hämtar den som garn men företaget säljer också en del garn i sin butik. Företaget har 2,5 anställda plus volontärer som kommer och hjälper till med att sortera ull. Olika slags ull blir garn av olika kvalité. De första åren var det röda siffror i bokslutet men nu går företaget med en blygsam vinst.
– Målet är inte att gå med stor vinst, säger Marianne Fröberg.
Ett av målen när företaget startades var att uppmärksamma Sparreholm som ort.
– Vi ville sätta Sparreholm på kartan och det har vi verkligen gjort. För fem år sedan var skolan nedläggningshotad, fabriken (Dax Door) hade lagt ned och matbutiken stängde. Nu har vi mataffär, friskola och Fabrikens (butik i de gamla fabrikslokalerna) verksamhet. Det är fantastiskt, säger Marianne Fröberg.
Företaget är fulltecknat med arbete året runt. Det är sex till sju månaders kö för att få sin ull spunnen på spinneriet.
När företaget nu firar fem år har det också precis skett ett byte på vd-posten. Karin Strömberg Lundqvist är textilt utbildad, har jobbat på Wålstedts textilverkstad och med tv och film på textilsidan. Nu har hon får och ett mejeri som gör ost mellan Karlskoga och Örebro. Trots att hon är mitt i sina yrkesverksamma år tar hon också tjänsten som oavlönad vd på Båvens spinnhus, där hon ska vara en dag i veckan.
– Det blir ingenting i lönekuvertet men det är en stor och god kraft i det som Båvens spinnhus gör. Jag vill vara nära de här människorna och den här produktionen, säger Karin Strömberg Lundqvist.
I Sverige i dag slängs stora mängder ull. Det var också en av anledningarna till att Båvens spinnhus startades, att man ville ta hand om ull som annars skulle slängas.
För Karin Strömberg Lundqvist var det en slags kärlek vid första besöket när hon själv kom till spinnhuset för att lämna in ull för några år sedan.
– Jag ville inte åka hem. Allt var så omhändertaget. På toaletten var det manglade handdukar och en vas med en blomma, säger Karin Strömberg Lundqvist.
Marianne Fröberg berättar att det mesta från handdukar till möbler är återbruk som människor skänkt till spinneriet. Till och med köksinredningen har haft en annan ägare tidigare.
– Man kan vara rädd om det man har och inte slänga i onödan, säger Karin Strömberg Lundqvist.
En av volontärerna på spinnhuset är Carin Ingelman, som kommer dit drygt en dag varannan vecka.
– Jag tycker att det är roligt med ull. Jag är pensionär och de är väldigt trevliga här. Jag känner att jag kan göra en insats och så blir jag pigg och glad av att vara här, berättar hon.
Det finns fler skäl till att Carin Ingelman vill hjälpa till på Båvens spinnhus.
– Om det finns en levande landsbygd behövs det djur som betar bra. Får betar på sådana ställen där det annars växer igen. Jag tycker att det är viktigt, säger hon.