– Vi har inte fått någon information från kommunen och upplevt ett dåligt bemötande, säger Berit Johnsson, sekreterare i BRF Havrelyckan.
Vi träffar henne och ordföranden Mauno Rahikainen hemma hos den senare. Duon är allt annat än nöjd med hur kommunikationen med Strängnäs kommun fungerat, eller snarare inte fungerat.
Det hela började i juli.
En morgon upptäckte Berit Johnsson att två så kallade gråsuggor placerats ut vid gång- och cykelvägen som löper parallellt med bostadsområdet.
Från nämnda GC-väg finns det två infarter till Skördevägen. Gråsuggornas ankomst innebar att det inte längre var möjligt för bilar att ta sig in på området från den sidan.
– Så nu finns det bara en infart. Det är illa, folk behöver komma in från andra hållet om de till exempel ska lasta av tunga varor. Dessutom försvåras räddningstjänstens arbete och snöröjningen som vi själva sköter, säger Mauno Rahikainen.
Enligt honom används bara cirka tio meter av GC-vägen av bilister som då har goda anledningar.
– Det har fungerat bra sedan områdets tillkomst 1984, säger Berit Johnsson.
De två först utplacerade gråsuggorna bars (?) iväg men återfanns i närheten.
– Vi satte tillbaka dem, men så stals de. Ingen säger sig veta var gråsuggorna tog vägen. Så det här kommer att kosta föreningen 1 500 kronor.
– Jag tycker även att de gjort sig skyldiga till egenmäktigt förfarande, vilket skulle kunna resultera i en polisanmälan, fortsätter han.
Nåväl, de båda "förrymda suggorna" kom att ersättas av två rejäla stenbumlingar.
– De är inte så dyra, men transporten kostar förstås en del, säger Björn Siljeström som konstaterar att en vägbom kunde vara ett annat, men mera kostsamt, alternativ.
– För oss är det inga problem att sätta ut suggor eller stenblock, eftersom gång- och cykelvägen är kommunens ansvar.
Vad var bakgrunden till att ni valde att blockera in- och utfarterna vid Skördevägen?
– Detta är en trafiksäkerhetsfråga. Jag besökte Åkers styckebruk i tjänsten innan semestrarna och såg att folk utnyttjade gång- och cykelvägen för att köra bil på. Då utlovade jag åtgärder, de har förankrats i en grupp som jag ingår i på kontoret.
Representanter för Havrelyckan är besvikna på att ni inte haft någon bra kommunikation?
– Jag har i varje fall pratat med deras ordförande.
Berit Johnsson är märkbart missnöjd:
– Den 23 juli ringde jag till kommunen för att få en förklaring, men fick ingen kontakt. Ett par dagar senare hamnade jag hos Marie Ollman (enhetschef på kommunens gatuavdelning, vår anm). Jag försökte förklara vårt problem men fick ett otrevligt bemötande. Till slut kastade hon på luren.
Marie Ollman säger sig vagt komma ihåg samtalet från en "upprörd person i en bostadsrättsförening".
– De ville att jag skulle ta bort stenarna. Men jag har ingenting med saken att göra, och att jag skulle ha slängt på luren stämmer inte.