Inspirerad for jag hem och strax vidare till Ikea, där jag köpte boxar i olika storlekar, som jag sedan märkte enhetligt. Men på samma sätt som rosor är rosor, om än i spruckna krus, är oordningsamma personer oordningsamma, även med trettio vita boxar. Problemet är att jag aldrig sorterar in sakerna i boxarna. Saxar och pennor dräller runt, betalda räkningar samlas på köksbordet, plastlock till försvunna burkar flyter runt, burkar till försvunna plastlock vinglar i hyllorna.
Ibland får jag ett ryck och samlar ihop allt som driver runt i lägenheten, men i stället för att sortera in bygger jag bara nya högar, på nya ställen. Ibland får jag för mig att skapa ett nytt system och köper ytterligare en laddning lådor, men de blir också stående halvtomma medan jag slåss mot oredan. En japansk kvinna lär just nu ut hur man ska skiljas från allt onödigt och hur man ska förvara resten. Kanske kan hon komma till Katrineholm? Jag måste bara röja i hallen, så hon kommer in.