Ett jämställt samhälle är bra för alla och i den frågan finns inga meningsskiljaktigheter mellan oss. Vår tydliga målsättning i arbetsmarknads- och familjenämnden är att se alla ärenden utifrån ett jämställdhets- och mångfaldsperspektiv och att barnets bästa står i centrum.
Men vi har också en skyldighet att följa de lagar som styr vår verksamhet. Ett beslut om en persons rätt till bistånd ska inte grundas på en enskild kommuns tolkning av lagen eller välvilja utan ska fattas utifrån den rättspraxis som råder. Därför är vi inte i detta läge beredda att ompröva det beslut som fattats om stödperson till en rullstolsburen man under hans föräldraledighet. Det beslutet fattades av en tjänsteman på delegation från arbetsmarknads- och familjenämnden.
Däremot har vi uppmuntrat den blivande pappan att överklaga beslutet, vilket vi hoppas att han gör. Anledningarna till att vi vill att han överklagar är flera. Framför allt vill vi att länsrätten klargör hur socialtjänstlagens paragraf om skälig levnadsnivå ska tolkas utifrån dagens praxis. Hur långt sträcker sig familjens gemensamma ansvar för att ta hand om sitt barn? Hur långt sträcker sig rätten att få hjälp av det allmänna för att kunna ta hand om sitt barn? Vika aspekter anser domstolen ska vägas in vid ett beslut om stöd? Vilka ska det inte?
I takt med att samhället förändras ändras också synen på hur lagarna ska tillämpas. Därför välkomnar vi ett klarläggande av hur rättspraxis ser ut i dag. Det kommer också att bli vägledande för andra kommuner som ställs inför liknande överväganden.
Vi ser också här att två lagstiftningar kolliderar med varandra, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, och socialtjänstlagen, SOL.
Om länsrättens beslut innebär att mannen har rätt till en stödperson kommer vi självklart att verkställa beslutet. Men om beslutet saknar en klar och generell vägledning med rekommendationer om hur vi ska agera i liknande fall i framtiden kommer vi att överklaga det, av principiella skäl. Vi kommer också att uppmana mannen att överklaga om länsrätten ger kommunen rätt. Anledningen till det är återigen att vi vill få veta att vi tolkar socialtjänstlagens paragraf om skälig levnadsnivå på ett korrekt sätt med de olika perspektiv som ska vägas in. Det är oerhört viktigt att Eskilstunaborna kan känna sig säkra på att alla kommuninvånare behandlas lika. Det är rättssäkerhet och inte godtycke som ska prägla våra beslut.
Sarita Hotti (S)
Ordförande, arbetsmarknads- och familjenämnden, Eskilstuna
Britt-Inger Remning (M)
2:e vice ordförande, arbetsmarknads- och familjenämnden, Eskilstuna