Bris om utnyttjade barn på nätet: Är ofta barn som inte känner sig sedda

Internet är för de allra flesta barn förknippat med vänskap, glädje och kunskap. Men det kan bli fel. På måndagen väcktes åtal mot en man som är misstänkt för att ha förmått 65 barn att skicka nakenbilder och utföra sexuella handlingar på sig själva via nätet. – Att inte döma barnen är det viktigaste. Skammen är det barn bär med sig vid sådana här brott, säger Jonas Söderlund från Bris.

Jonas Söderlund är kurator på Bris, Barnens rätt i samhället.

Jonas Söderlund är kurator på Bris, Barnens rätt i samhället.

Foto:

Övrigt2018-04-10 16:16

Från sin bostad i Eskilstuna förmådde en man i 30-årsåldern genom tjat och vädjanden flickor mellan 10 och 15 år att filma och fotografera sig själva när de var nakna och när de utförde sexuella handlingar på sig själva. Mannen är nu åtalad, misstänkt för hundratals sexbrott mot 65 flickor från hela Sverige.

En del av flickorna hade mannen kontakt med på nätet i flera år. Enligt polisen sökte många av de utsatta flickorna bekräftelse. En bild som Jonas Söderlund, kurator på Bris, känner igen.

– Man säger ofta att det kan hända vem som helst, men min erfarenhet är att det ofta är barn som kanske inte har känt att de har blivit sedda, säger han.

Jonas Söderlund anser att det bästa man som förälder, eller vuxen i ett barns närhet, kan göra för att hjälpa sitt barn till sunda vanor på nätet är att bygga upp en tillitsfull relation.

Han har mött många barn som inte upplever att de har någon att prata med om något jobbigt hänt på internet. Ofta just eftersom barnen är rädda för att bli bestraffade i stället för stöttade och få svar som: "Hur betedde DU dig, då?" eller "Då får du skylla dig själv",

– Det påminner om den gamla retoriken att kvinnor får svara på vad de hade för kläder på sig vid ett brott. Även om vi vuxna inte har den intentionen så är det lätt att lägga skulden på de brottsutsatta, säger Jonas Söderlund.

Hans erfarenheter är att barn generellt har bra koll på vad de gör och hur de agerar på nätet. De allra flesta är källkritiska, kollar upp okända personer som kontaktar dem och lyssnar på sin magkänsla. Men precis som politiker, tjänstemän eller vem som helst som är vuxen kan ångra bilder, meddelanden eller tweets de skickat, så kan barn ångra saker de gjort.

– Det kommer att hända jobbiga saker på nätet. Då måste barnen veta direkt att de kan vända sig till någon vuxen och be om hjälp. Jag har mött barn som sagt att de inte kan prata med sina föräldrar om sånt här för att de blir av med telefonen i så fall, säger han.

Att vara kontrollerande eller snoka kan vara nödvändigt om man som förälder är riktigt orolig för sitt barn eller tror att det råkat illa ut. Men det bör ses som en nödlösning, enligt Jonas Söderlund, som också anser att begränsade internetvanor med hjälp av tekniska lösningar kan vara ett bra supplement, men inte är något som automatiskt skyddar ditt barn eller löser alla problem.

– Det är som att säga att barn inte dricker alkohol för att det är 20-årsgräns på systemet. En fin relation tar tid, den finns inte i tekniska lösningar. Kom ihåg att kärlek, omsorg och genuin nyfikenhet är ett bra sätt att rusta sina barn, säger Jonas Söderlund.

Så hjälper du ditt barn att sätta gränser på nätet

Skuldbelägg aldrig. Utsätts ditt barn för något jobbigt på nätet måste de veta att de kan få hjälp och stöd hos dig.

Lägg näsan i blöt – på rätt sätt. Fråga hur ditt barn har haft det på internet i dag, precis som du frågar om skolan eller träningen.

Lär dig om ditt barns vardag. Sätt dig in i vad barnen gör på nätet, exempelvis genom att besöka olika forum eller genom att läsa rapporter om barns medievanor.

Prata om källkritik. Fråga ditt barn om hur de gör om de blir kontaktade av någon som de inte vet vem det är. Diskutera frågan tillsammans. (Några knep är att videochatta med personen så man ser hur den ser ut, bildgoogla eller helt enkelt blocka den det är någon man inte vill prata med.)

Till oroliga föräldrar. Berätta för dina barn att du är orolig för vad de gör på internet och fråga hur de mår. Är du orolig för att något är riktigt fel måste man som förälder kanske titta i barnens telefoner och kontrollera vad de gör. Men se det som en nödlösning och gör det inte till rutin att kontrollera och snoka, det kan skada er relation.

Uppmärksamhet. Jonas Söderlunds erfarenhet är att barn som blir utsatta på nätet ofta söker bekräftelse eller upplever att de inte blir sedda. Kom ihåg att kärlek, omsorg och genuin nyfikenhet är ett bra sätt att rusta sina barn.

Källa: Bris

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!