– Mitt första jobb hade jag som 13-åring i Hållstakiosken, när jag var 17 flyttade jag hemifrån och direkt efter grundskolan gick jag vårdskolan.
Första jobbet därefter var på avdelning 49 på långvården, Sveavägen. Där stannade hon i åtta år. Under de åren fick hon också sina barn.
– Jag var trebarnsmor vid 23.
Började på kafé
Men med småbarn i huset tyckte hon det blev för mycket kvälls- och nattarbete på långvården. Hon började jobba dagtid på kafé Residens i stället, ett populärt ”ungdomshak” på 1970- och 1980-talen som låg i Kungspassagen med fönster ut mot Kungsplan. Där jobbade hon med bordsservering, att fixa mackor i kaféet och allt annat som hör till.
Men eftersom Britten Ohlsson är bindvävsreumatiker fick hon problem med händerna och slutade på Residens 1994.
– Jag var sjukskriven i drygt ett år och arbetstränade sedan på lite olika arbetsplatser som till exempel Grand Parfymeri och NBV. Kom sedan till Hjernhuset i Företagens Hus.
– Där stötte jag på en person som sa; ”Britten ska inte du starta ett kafé här i källaren på Företagens Hus.”
Egen företagare
Sagt och gjort. Britten gick en starta-eget-kurs, öppnade Sméstans kafé och auditorium 1998. Hon hade två anställda ett tag, rörelsen gick bra.
– Men sen fick jag konkurrens, det kom mer restriktioner och lönsamheten blev sämre. Jag lade ner 2005 och tänkte; vad ska jag göra nu? Brittens syster jobbade i Coop Nära i Skogstorp, så hon började där på kvällar och helger och sedan fick hon nys om att provtagningscentralen på Mälarsjukhuset behövde semestervikarier. Efter ett tag fick hon fast jobb där och fortsatte ändå att jobba i Coop Nära i Skogstorp. Var bara ledig fyra dagar i månaden!
– Det kom in kunder i bland och sa, men dig träffade jag ju nyss, när jag tog blodprov . . .
Britten är van att bli igenkänd.
– Jag sticker folk i armarna hela dagarna och möter massor av människor. Det är jätteroligt. Jag trivs med det. Men numera jobbar jag inte längre i Coop Nära.
Fritiden?
– Jag tränar på Friskis och Svettis tre dagar i veckan. Det mår min reumatism jättebra av. Sedan har jag huset i Hållsta, trädgård och umgås en hel del med gamla kompisar.
Framtid?
– Att fortsätta renovera huset, jag gillar att pyssla och dona. Hoppas jag kommer att klara av det.
Hur känns det att fylla 50?
– När jag fyllde 30 hade jag en jättekris, när jag fyllde 40 kände jag ingenting och nu 50. Jag tänker ibland; är jag så gammal, har så stora egna barn . . . Men det känns ändå bra på något sätt.