När det gäller biblioteken i Kjula och Alberga har majoritetspolitikernas tankegångar inte ens kommit så långt men Jimmy Jansson (S) och Mona Kanaan-Seifkhani (S) har nämnt samarbete med föreningslivet.
Det låter fint men här finns även en historia. När biblioteket i Alberga var hotat i mitten av 1990-talet gick ett dussin lokala föreningar ihop och startade projektet Bullar och böcker. Ett antal människor började driva ett bokkafé ideellt och intäkterna gavs till biblioteket. Några jättesummor har inte samlats in på det sättet, dock tillräckligt för att köpa ett par hundra böcker.
Men samverkansföreningen kom att bli betydligt mer än ett kafé. Bullar och böcker växte ut till en kulturinstitution i sig. Det anordnades poesiaftnar, filmvisningar, trubadurer bjöds in. Räddningsaktionen för biblioteket tycks ha dragit fram det bästa på orten.
Verksamheten är igång än, men kanske inte så länge till. Efter kultur- och fritidsnämndens beslut om nedläggning känner sig aktivisterna svikna och uppgivna. Luften är på väg att gå ur. För 15 år sedan mötte folk kommunen på halva vägen för att rädda sitt bibliotek men nu säger politikerna att det är slut. Och det gjordes i form av ett bakhåll – ett oväntat beslut om nedläggning, utan någon förvarning och offentlig debatt.
Den här historien visar att ideella krafter har en uppgift att fylla i offentligt finansierad verksamhet. De kan tillföra något nytt, skapa ett mervärde. I Alberga har det civila samhället och kommunen befruktat varandra och det har fötts något nytt.
Bullar och böcker är alltså ett utmärkt exempel på det samarbete med föreningslivet som Jansson och Kanaan-Seifkhani talar om. Problemet är just att de är på väg att bryta det.