‒Scenkonst Sörmlands föreställningar har fått rykte om sig att vara lite för tunga och lite för svåra. Många bygdegårdar önskar sig musik och något mer lättsamt, säger Katarina Stenberg på Studieförbundet Vuxenskolan som jobbar med att placera pjäserna på länets mindre scener.
Den som nu ska ut på turné, "Jag kommer härifrån", har hon lyckats få sju bygdegårdar att boka.
‒Den är perfekt för ett mindre format eftersom den innehåller mycket musik och inte kräver särskilt mycket utrymme utan kan spelas direkt på golvet även där scen saknas. Jag har lagt ned mycket krut på att marknadsföra pjäsen och understrukit att den innehåller musik.
Vuxenskolan har garanterat sju föreställningar á 2000 kronor styck. Biljettpriset är satt till 200 kronor. Det betyder att krävs tio betalande per föreställning för att studieförbundet ska få tillbaka sina pengar. Lokal, städning och eventuell fikaförsäljning står bygdegårdarnas frivilligkrafter för.
Till föreställningarna i Flen har Vuxenskolan och Scenkonst Sörmland ansökt och fått särskilda integrationspengar för att den som är språkvän ska kunna gå på pjäsen tillsammans med sin nyanlända språkkompis.
‒Vi sponsrar med buss och biljett och hoppas nå en ny publik. Det ska bli intressant att se om det här nya samarbetet lyckas dra fler än tidigare, säger Katarina Stenberg som tror att "Jag kommer härifrån" kommer att bli uppskattad.
‒ Men annars vet jag inte riktigt hur man tänkt alla gånger - om det varit pjäsförfattaren och pjäsen som varit prio ett - i stället för var den ska uppföras och för vilka. För "Laina" fanns det nästan inget underlag från Scenkonst Sörmland att sälja in, inget att ta på och inget att prata om. Att bara säga att det är Alakoski som skrivit räckte inte för att bygdegårdarna skulle bli intresserade.
Ulla Johansson är ordförande i Sörmlands bygdegårdsdistrikt och mån om att Scenkonst Sörmland fortsätter att leverera teater till de små scenerna.
‒Jag är väldigt glad över att vi får den skatteåterbäring som Scenkonst Sörmland bär ut till oss. Utan subventioner skulle vi aldrig ha råd att boka den här typen av teater.
Men hon tillstår att det ibland är trögt att få ut föreställningarna.
‒Till det finns en massa orsaker, bland annat politiska beslut som gör att Scenkonst Sörmland inte kan leverera det bygdegårdspubliken efterfrågar. Vi jobbar på ideell basis och det är svårt att våga boka om man inte tror att publiken kommer. Allt hänger på att det finns entusiaster, folk som klarar av att göra reklam och dra in kunder. Men den här gången har Scenkonst Sörmland taggat upp sitt kommunikationsarbete och varit ett stort stöd för oss.
Ulla Johansson säger att när det gällde "Laina" var det uppenbart att få bygdegårdar trodde den skulle dra publik eftersom bara två bokade in den.
‒Den var inte tung, tvärtom riktigt rolig, men det fanns luckor i presentationen ut till oss, det gjorde det väldigt svårt att marknadsföra pjäsen. Jag vet att de inte hade särskilt mycket publik när de spelade i Stockholm heller. Den här gången har vi gjort ett större samarbetsprojekt, stramat upp och verkligen bestämt oss för att det ska bli bra.