Det är lördag kväll och slutet på en solig majdag som de allra flesta nog helst vill avsluta utomhus, med en grill och några sköna vänner.
Så varför sitter jag och svettas i en syrefattig katakomb med en immig cola zero mot pannan och känner att jag är på precis rätt ställe. Svaret är helt enkelt rock ’n’ roll, manifesterad i fyra unga män från Flen.
The Why Oh Why’s heter rockbandet som gör det mesta rätt. Som lyckas skruva till klichéerna så att de känns fräscha och kombinerar en blaserad attityd med eufori och energi. Musikens rötter finns i 60-talets amerikanska garagerock, från städer som New Yorks och Detroit, The Ramones, The Strokes, The Saints och men även i soul, britpop och så klart Flens eget musikaliska arv i form av band som The HiJackers och The Turpentines.
The Why Oh Why’s är ett sjukt tajt band, ett maskineri där ingen av medlemmarna, Alexander Petrini Månsson, sång och gitarr, Fredrik Ibsen, bas, Sebastian Petrini Månsson, trummor och Christian Marosfalvi, gitarr, är utbytbar.
De får det att låta så lätt, men det ligger stor talang, många timmar i replokalen och gedigna kunskaper i arrangemang och låtskrivande bakom deras sound.
Konserten i Eskilstuna på lördagen byggde främst på låtar från The Why Oh Why’s självbetitlade debutalbum som kom tidigare i år, men även ett par nya låtar.
En riktigt bra spelning av ett riktigt bra band som förtjänar en större publik.