Kalle Ohlsson gillar att känna sig som en del av vårdapparaten. Att köra sjuktransporter är ett meningsfullt jobb, men den senaste tiden har de negativa bitarna vägt allt tyngre. Värst är stressen, maktlösheten när han halkar efter körschemat redan på morgontimmarna och får ägna resten av dagen åt att jaga minuter.
Samtidigt upplever han att de sjuka och svaga körs runt på onödigt långa sträckor för att maxa lönsamheten. De senaste månaderna har varit särskilt tuffa, efter att samordningsföretaget Samres bytte bokningssystem i augusti.
– Körtiderna är alldeles för korta och uppdragen ligger tätt inpå varandra. Ska jag till exempel hämta eller lämna någon på dialys på nionde våningen på lasarettet har jag ingen extra lastningstid för det, säger Kalle Ohlsson.
En resa från Nyköpings lasarett till Oxelösunds centrum beräknas till exempel ta elva minuter i dag, jämfört med 20 minuter tidigare. När schemat spricker, vilket händer i princip varje dag, är det tänkt att chaufförerna ska rapportera in sin försening via färddatorn. Men enligt honom fungerar det sällan.
– I stället måste jag ringa till Samres medan jag kör, och även om jag ringer är det inte alls säkert att de flyttar en körning. Att hela tiden behöva avgöra om man klarar tidsgränsen är ett stort stressmoment och inte förarnas uppgift, Samres borde planera uppdragen med rimliga körtider från början.
Pauser är inte att tänka på och ofta försvinner även lunchrasten i stressen. Kalle Ohlsson är inte ensam utan delar sin berättelse med drygt 20 förare hos Nyckel färdtjänst, en av färdtjänstbolaget Tuwas underentreprenörer. Tillsammans har de skrivit under ett protestbrev till Samres, där de berättar att stressnivån höjts sedan i somras och många har fått ont i magen som följd.
– En del klarar inte av att hålla sig lugna utan kör för fort. Alla, även erfarna förare, har upplevt incidenter där vi inte klarar av att prata med Samres och hålla fokus på trafiken samtidigt. Vi har varit nära många otäcka situationer, själv var jag nära att köra på en flicka på ett övergångsställe när jag var tvungen att knappa på datorn, säger Kalle Ohlsson.
Han menar att missnöjet är utbrett bland chaufförerna men eftersom många av dem jobbar hos underentreprenörer har de svårt att organisera sig. De små bolagen har inte tryggheten i ett avtal med landstinget och kommunerna, utan måste måna om sina relationer med Samres och Tuwa.