Chris är engagerad i Svenska Jägarförbundet och är egenföretagare sedan 30 år tillbaka. Från sitt hem i Simora styr hon sina företag och sina engagemang med närheten till skog och mark.
– Trots min uppväxt i Stockholm så har jag alltid tillbringat mycket tid på landsbygden, berättar Chris Edman.
Efter några vändor till huvudstaden, som hon kallar misstag, finner hon åter lugnet i Södermanland sedan ett och ett halvt år tillbaka.
– Innan jag flyttade hit ringde jag Telia för att säkerställa att telefoni och internet fungerade. "Inga problem" sa dem, "4G funkar jättebra". Och jag tänkte att i värsta fall finns väl en fast lina för telefonen.
Men någon fast lina fanns inte, koppartråden hade Telia monterat ner 2010, utan att säkerställa att GSM-uppkopplingen fungerar. Det mobila nätet fungerar knappt heller.
– Landsbygden nedmonteras. Vi bor 12 mil från Stockholm, inte i Norrlands inland.
Chris Edman känner att det är något som inte stämmer med utvecklingen.
– Alla kan inte bo i storstan. Det byggs hus inklämda mellan väg och tunnelbana och man har höjt gränsvärdena för bullerskydd i Stockholm, vill man bo så? Landsbygden skulle kunna leva igen om bara servicen fanns, säger hon.
– Tänk vad fantastiskt det vore om tåget stannade i Sparreholm och i andra små orter i Sverige.
Chris Edman var kvinnan som uppmanade Sparreholmare att skicka synpunkter till Postnord om paketutlämning, efter att hon upptäckt att det inte fanns något ombud där.
– Mina paket kommer till Bettna, en ort som jag aldrig besöker. Däremot passerar jag Sparreholm nästan dagligen, så jag tänkte att jag skulle byta postort dit. Jag blev förvånad över att det inte fanns något postombud i Sparreholm. Ska jag behöva åka till Bettna bara för ett paket? Det handlar om miljö, tid och pengar.
Chris menar att det finns en dålig förståelse i städerna för vad landbygden betyder för samhället och hon framhåller fördelarna med att bo på landet, så som självhushållning.
– Man blir mer självständig på landet, om strömmen går kan man elda i kaminen, om vattnet slutar funka kan jag promenera ner och hämta vatten från Båven. Här känner vi våra grannar och har en gemenskap, i städerna ser vi inte människorna, vi ser folk och vi ser dem som hinder. Det är läskigt med anonymiteten som finns i städerna.
Hon menar att landsbygden borde prioriteras så att fler människor kan flytta hit, skapa arbetstillfällen och få landsbygden levande igen. Chris vill att landsbygdsfrågan tar på allvar.
– Man måste kunna ha ett värdigt liv på landsbygden och för att en förändring ska ske så måste vi som bor här sluta knyta nävarna i fickan.