Robbie Fulks beskriver sig själv som en typisk och samtidigt otypisk countrymusiker. Lyssnar man på hans låtar är det bara att hålla med. Hans stil balanserar hårfint mellan seriös country och att driva med den egna genren. Bland annat med låtar som den Nashville-kritiska låten "Fuck this town".
- Men jag för inte med mig något nytt rent tematiskt till genren. Och det finns rätt många artister som gör ungefär liknande grejer, säger Robbie ödmjukt.
Kvällens spelning på Josef's House of Blues i Eskilstuna är en del av hans fjärde turné i Sverige. Just denna började i Halmstad där han under den gångna helgen gjorde en privat spelning på ett bröllop.
- Jag gick upp efter ett riktigt bra band som hade spelat klassiska och fina bröllopslåtar. Jag tänkte att jag aldrig skulle greja att spela efter dem och tänkte att det skulle sluta med en katastrof. Men om något så gick det bättre för mig än det där bandet! Det är kanske hemskt att klappa sig själv på ryggen på det här sättet, men det blev fler danspar på golvet när jag började spela. Det hade nog aldrig funkat hemma i USA, men här går det, säger Robbie.
Han är i dag 50 år och började spela redan på slutet av 70-talet. Sedan dess har han hängt kvar och går inte att bli av med, som han själv beskriver det.
- Jag vet inte riktigt när jag gick från att vara countryns underbarn till att bli en härdad gammal musiker. Men det är det jag är numera... härdad, skrattar han.
Med åldern har låtskrivandet blivit svårare. Den allt större katalogen ökar sannolikheten för återanvändning av material. Såklart har Robbie samtidigt blivit mer kritisk till vad han vill släppa.
- De låtar jag skrev när jag var 25 var inte alls lika bra när jag lyssnade på dem när jag hade fyllt 30. Och samma sak nu när jag tittar tillbaka på låtarna som jag släppte när jag var i 30-årsåldern och efter det.
Robbie säger att just skriva låtar är det som är det svåraste och minst belönande jobbet för en musiker. För varje låt han är nöjd med finns det fyra som slängs bort.
- Jag har skrivit för andra artister, och då har man ju fått en ungefärlig riktning för hur de vill att det ska låta. Men när man skriver för sig själv är det som att kasta sig ut i mörkret.
Men när en låt väl är bra, då är känslan mäktig.
- Du har ju skapat något ur inget! Det är som att hitta olja i marken.