Raimo föddes 1936 och fyllde fyra år när Finska vinterkriget (30 november 1939-13 mars 1940) rasade som värst.
– Som tusentals andra finländska barn skickades jag till Sverige där jag hamnade hos en bonde i Fjällbacka-trakten i Bohuslän. När kriget var slut fick jag åka hem igen bara för att året efter åter forslas till Fjällbacka när kriget startade om igen.
Efter andra världskrigets slut återvände Raimo en andra gång till Finland. Skolgången fortsatte hemma i Pirkala (heter Nokia i dag) och redan som 11-åring började han arbeta på loven.
Springsjas på Nokia
– Som 13-åring fick jag börja som springsjas på Nokia. Året efter var jag så betrodd att jag fick cykla till banken och hämta avlöningspengarna till 2500 anställda.
Aldrig rädd att bli rånad?
– 1950 fanns det inga tjyvar. Jag kunde till och med ställa från mig paketcykeln med penningsäckarna och köpa korv på torget. Det hände aldrig något.
15 år ung hade Raimo fått nog av skolan. Han gick helt enkelt ut och sökte arbete:
– Jag fick napp på en bilverkstad. Det var fina tider. Fick lära mig hur en bilmotor fungerar och även köra en del bil trots att jag varken hade åldern inne eller ägde något körkort. Men det var inte så noga på den tiden.
120 mil på skidor
Fritiden handlade mycket om idrott – skidor på vintern och friidrott på sommaren.
– En vinter åkte jag 120 mil på skidor. Som 10-kampare gjorde jag 6 300 poäng och sprang 100 meter strax under elva sekunder.
Men Raimo hann också utbilda sig till konditor – ett yrke han livnärde sig och familjen på fram till 1969.
– Då bestämde jag mig för att söka lyckan i Sverige. Hamnade i Norrköping och fick efter en månads utbildning i svenska arbete som konditor. Familjen var då kvar i Finland men kunde efter några månader komma efter.
Fick mjölallergi
Tre år senare gick flytten till Strängnäs där han anställdes på Schelins och senare Munken.
– Men när jag drabbades av mjölallergi var det slut med bagarjobbet. I 40-årsåldern satte jag mig på skolbänken igen och efter det arbetade jag drygt tio som vårdare på Sundby sjukhus.
När sjukhuset lades ned var Raimo engagerad i ABF. Bland annat var han ordförande två år och satt tolv år i både lokal som distriktsstyrelsen.
– Jag drev också egen firma som bland annat utförde trädgårdsarbete.
Engagerad i kyrkan
2001 gick Raimo i pension. Nu är ett av hans intressen Finska kyrkan. Han sitter med i kyrkofullmäktige som representant för POSK och tidigare har han tolv år bakom sig i kyrkorådet.
Raimo Leppänen och hustrun Sirkka (hon kom som krigsbarn till Danmark) trivs utmärkt i Sverige och Strängnäs.
– För några år sedan fick jag för mig att åka till Fjällbacka och kanske återse min barndoms lantgård.
– Tyvärr fann vi inga spår av vare sig byggnader eller människor från den tiden.
– Minnet när jag som 4-åring kom dit sitter dock kvar. Konstigt nog.